Överkörd Natur

Vv:s MKB

Sven Björk

[ Innehåll ]
Uppåt ] [ Vv:s MKB ] Överklagan Miljööverdomstolen 2011 ] Högsta Domstolen ]
Statsrådet Lena Ek ]

 

 

Skrivelse från professorerna i limnologi Lunds Universitet Sven Björk och Wilhelm Granéli till Regeringen. 2009-01-15  

Denna sida behandlar även Sven Björk
Wilhelm Granéli
Yttrande Vägverkets
MKB arbetsplan
Utgör bilagor till yttrande från SOF Sveriges Ornito-logiska Förening
Björn Berglund
Lars Larsson
Yttrande
Regeringens Svar  

 

Yttrande över Vägverkets arbetsplan med miljökonsekvensbeskrivning (MKB) för anläggning av väg E22 Sölvesborg - Karlskrona, delen Sölve – Stensnäs.

Behovet av sektorsövergripande landskapsstrategisk plan för Vesanområdet - med målsättningen att hållbart säkra omistliga natur- och kulturvärden. Ref. till riksdagsbeslut 2005-11-23.

1. Information om vägutredning / lokaliseringsutredning
och tillåtlighetsprövning

Vägverkets förslag att till stor del dra vägen över Vesanområdet är en produkt från 1990-talet, präglad av dåtida tilltro till obegränsad vägtrafiktillväxt, obegränsad tillgång till skattemedel och obetydlig hänsyn till naturvärden. Motorväg måste byggas för "Den ständigt fortsatta ökningen av den tunga genomgångstrafiken" * genom Blekinge. Med detta som huvudargument sökte Region Blekinge 2004-08-25 skynda på Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet för tillåtlighetsprövning av Vesanvägen. Region Blekinges sikte var inställt på att ta upp lån genom vilka "Region Blekinge finansierar Vägverkets färdigställande av arbetsplan och framtagande av bygghandling inklusive kostnader för projektledning". Sydsvenska Industri- och Handelskammaren har varit starkt pådrivande i denna unisektoriella aktion.

* Textcitat ur Vägverkets etc. dokument återges kursiverat och i originalens språkdräkt.

Vägverket Region Sydöst beslutade 1997-01-08 själv (Bo Sundén) att "Föreliggande vägutredning daterad 1996-03 uppfyller syftet enligt beställning och godkännes härmed att utgöra underlag för fortsatt hantering". Det anges 1997-04-02 (Mats Forsgren) att "Samtliga alternativ har för- och nackdelar. Inget alternativ torde kunna genomföras utan att påverka väsentliga värden för något intresse. Av länsstyrelsernas och kommunernas samrådsyttrande framgår att dom anser att det fortsatta arbetet bör ske enligt alternativ A5 [= väg över Vesan] medan LRF anser att utbyggnad bör ske i nuvarande väg. VSÖ [= Vägverket Region Sydöst] bedömer att alternativ A5 är det alternativ som med minsta möjliga intrång bäst uppfyller de uppställda målen för vägombyggnaden."

Anläggningskostnaden för motorväg anges till 471 Mkr.

I sitt remissyttrande 1996-06-11 över vägutredningen understryker LRF att grundläggningsförhållandena där vägkorridorlinjen dragits är mycket svåra och att ett vägbygge skulle kräva höga anläggningskostnader. LRF betonar därför att kunskaperna om de lokala förhållandena måste beaktas. Vägutredningen lämnar bevis för att varningar beträffande markförhållandena nonchalerats. I stället ges en diffus beskrivning av geologin med även direkta felaktigheter som exempelvis följande verklighetsfrämmande påstående om jordlagren: "I området mellan Lussabacken och Vesankanalen finns dels sandig moig morän, dels sand och grovmo". Som visas i det följande var vägutredningen inte användbar som underlag för tillåtlighetsprövning.

Vägutredningens tidstypiska MKB tillhör den kategori som av Vetenskapsakademien i skrivelse 1999-02-22 till Miljödepartementet erhåller följande omdöme. "Kvaliteten på svenska miljökonsekvensbeskrivningar är varierande och de uppvisar inte sällan brister i det rena sakinnehållet. Den färdiga miljökonsekvensbeskrivningen utsätts dessutom ofta för otillräcklig granskning. Den grundläggande svagheten är dock förknippad med ett integritetsproblem. Kopplingen mellan beställare, granskare och utförare gör att miljökonsekvensbeskrivningen i dag närmast är att betrakta som en partsinlaga. Den utförs på uppdrag av ’ansökaren’ som också bestämmer själv vilka alternativ som skall presenteras. Det kan därför inträffa att aktörer ibland försöker förhindra allsidig genomlysning och framläggande av alternativa lösningar".

MKBn till 1996 års vägutredning utarbetades av landskapsarkitekten Peter Hermansson, Vägverket Konsult. I MKBn 2008 till arbetsplanen (sid. 6) sägs att ”I MKB:n till vägutredningen har konsekvenserna av vägalternativen beskrivits och då med tyngdpunkt på de allmänna intressen som berörts".

Det ofullständiga - vad gäller allmänintressena natur och miljö speciellt torftiga - material som i Vägutredning mars 1996 ställdes till den dåvarande ministerns för Miljö- och samhällsbyggnad, Lena Sommestad, förfogande, utgjordes av MKB och utökat samråd med miljökonsekvensbedömning. Departementet infordrade 2001-10-17 komplettering i 14 punkter av Vägverkets tillåtlighetsansökan. Inte ens i MKB-kompletteringens "Redovisning av den planerade utbyggnadens förenlighet med de nationella miljökvalitetsmålen" (mars 2002, sid. 16), omnämner Vägverket miljömål nr 11, Myllrande våtmarker. Försök görs även att relatera vägutredningen till miljöbalken, som trädde i kraft 1999. Av vägutredningen framgår, att de geologiska förutsättningarna för vägbygge var synnerligen dåligt kända. Inte heller kompletteringarna ger information om "fastmarkens" stratigrafi (lagerföljd) inom Vesans östra strandzon med tilltänkt lokalisering av motorväg. Detta trots att Vägverket i varje fall från hösten 1998 borde ha erhållit kännedom om den östra strandzonens byggnadstekniskt synnerligen svåra lagerföljdsförhållanden.

Miljöbalkens övergripande mål och tillämpningsområde är enligt portalparagrafen "att främja en hållbar utveckling som ... bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.... Miljöbalken skall tillämpas så att ...

  • 1. miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,

  • 2. värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,

  • 3. den biologiska mångfalden bevaras,

  • 4. mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas".

Enligt Miljöbalken 6:3 är syftet med en MKB att identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter en planerad verksamhet kan medföra för djur, växter, mark, vatten, landskap, kulturmiljö etc.
Inte i något sammanhang i vägutredningen antyds vare sig att Vesan (= under 0- nivån) har

1) begränsad hållbarhet för odling och därför så småningom måste ges ett bäst-före-datum eller

2) en unik potential för att mycket enkelt efter odlingens upphörande återställas som myllrande våtmark av allra högsta internationella klass. Inte heller ens antyds att de stora potentiella naturvärdena är intimt kopplade till Vesans arkeologiska arkiv från stenålder och framåt. Detta arkiv är i synnerhet koncentrerat inom den korridor Vägverket vill schakta ur längs öststranden.

Sålunda har vare sig remissinstanser eller Miljöminister Sommestad på basis av infordrat material kunnat göra någon korrekt bedömning av de direkta och indirekta effekter ett motorvägsbygge skulle ha för Vesanområdets framtid.

Eftersom tillåtlighetsbeslutet pressats fram med tillhjälp av ofullständigt material, är det nödvändigt att ny prövning av tillåtligheten görs, nu med förutsättningslös bedömning av all den kunskap som finns om Vesanområdet, vilka svårigheter vägbygge där medför, områdets potentiella värde enligt miljöbalken, enligt regeringens miljökvalitetsmål, för forskning och utbildning och som framtida centrum för turism. Utvärdering av alternativ vägsträckning skall självfallet ske på opartiskt och sektorsövergripande sätt.

Då ovanstående brister i bedömningsunderlaget för tillåtlighet 2007-07-17 av S. Björk påtalades i skrivelse till Miljödepartementet, yttrade Generaldirektören Ingemar Skogö i remissvar bl.a. "Enligt verkets bedömning står ... länsstyrelsens uttalade syn [se nedan sid. 11-12] på Vesan som framtida sjö/våtmark inte i konflikt med den planerade vägen, bortsett från själva vägområdet" och "Vägverket bedömer att miljömålet ’Myllrande våtmarker’ inte motverkas av att det byggs en ny väg i området enligt den lokalisering som avgjorts i tillåtlighetsbeslutet". Vägverkets "bedömning" avslöjar även här bristande förmåga till helhetssyn inkluderande landskapets natur- och kulturvärden.

2. Vesan - landskapet

a     Transekten (tvärsnittet) Ryssberget - Vesanbäckenet - Lussabacken.

Före granskningen av sakinnehållet i arbetsplanens MKB lämnas här en översikt över det aktuella landskapets karaktäristika, inklusive tidigare, nuvarande och framtida utveckling.

Ryssberget, Vesanbäckenet och Lussabackens höjdsträckning utgör en ekologisk landskapsenhet med utvecklingshistoriska, geohydrologiska etc. sambands- och beroendeförhållanden.

Ryssberget med klapperstensfält och strandlinjer markerade på 57/55, 53, 49, 42, 38 och 33 m ö.h. (Bengt Ulf 1948), dokumenterar tillsammans med strandgrytor i hällarna Baltiska issjöns nivåförändringar och förklarar ursprunget i tid och rum för Vesanbäckenets djupa grus-, sand- och siltmassor. I Vesan kom de minerogena sedimenten att täckas av sötvattensgyttja under Ancylus- och början av Littorinaperioderna

Fig 1 Vi ser lagerföljden i Vesan längs en transekt från Lussabacken västerut över huvudkanalen till Gammalstorp
Den undre bilden visar fyra sedimentprofiler från antydda platser i övre bilden.
På stranden vid  E22  ser vi hur sand har överlagrat gyttjan, där Vägverket vill bygga. Webbmaster efter förebild av Björk & Carlsson 2000.  Notera den komplicerade skiktningen där vägverket vill bygga.

Den synnerligen hastiga Littorinatransgressionen - ca 8 m under knappt 1000 år - inledde den fas av Littorinaperioden då de mäktiga marina sedimenten med blåmussla, hjärtmussla och östersjömussla som ledfossil avsattes ovanpå Ancylusperiodens sötvattenbildningar i Vesan. Littorinahavet nådde sin högsta nivå för 6000 år sedan. Därefter har nivån sjunkit enligt kurvan i Fig2

14000 år med Överkörd Natur

Fig 2 Strandförskjutningskurva vid Blekingekusten. Till vänster ser vi hur högt stranden gick under Baltiska Issjön och den snabba avtappningen till det salta Yoldiahavet. Sen följer Ancylustiden och Littorinatiden som format strandvallarna vid Vesan. Efter Berglund och Sandgren 2010. 

Medan Baltiska issjöns nivåförändringar är dokumenterade på Ryssbergets östsida, är Littorinahavets dramatiska transgressions- och regressionsrörelser på fascinerande sätt och med förbluffande klarhet verifierade på Lussabackens västsida. Förloppet var följande.

Under huvuddelen av Littorinaperioden avsattes salt- och brackvattensediment i Vesanbäckenet. Då vattennivån under den inledande transgressionen hastigt höjdes, försköts såväl sedimentations- som sedimentgräns uppåt utefter Lussabackens sluttning. Självklart har viss erosion av minerogent material förekommit, men den mycket snabba strandförskjutningen uppåt över vegetationstäckt land har utan tvivel verkat hämmande på storskalig utsvämning av minerogent material. Vid den i jämförelse med transgressionen långsamt förlöpande regressionen har emellertid en mycket omfattande erosion och massförflyttning nedåt av minerogent material ägt rum. Därav kommer det sig att i relativt sen tid nedspolade sandmassor längs Lussabackens östsida överlagrar mäktiga gyttjeskikt som i sin tur vilar på vattenfyllda lager av sand och silt avsatta i Baltiska issjön och under Yoldiatid.

Östsidans naturvetenskapliga forsknings- och undervisningsvärde paras vidare med de kulturhistoriska tillgångar som icke minst pärlbandet av stenåldersboplatser inom just zonen med "invers" lagerföljd (sand överst, därunder gyttja) representerar.

Se
1) Riksantikvarieämbetet, Arkeologisk utredning, UV Syd, 1999 och
2) yttrande över Vägverkets arbetsplan med tillhörande MKB från Björn E. Berglund, professor emer. i kvartärgeologi, och Lars Larsson, professor i arkeologi, båda Lunds universitet.

En liknande Littorinalagerföljd finns på Prästholmen i Gammalstorps delen av Vesan (Björk och Carlsson 2000). Den gamla prästgården från 1796 (renoverad 1929) var här delvis byggd på samma typ av "fastmark" som längs Vesans östra strand där man dragit en väglinje för E 22. Prästgården i Gammalstorp sprack på mitten under 1950-talet, ca 25 år efter torrläggningen och grundvattensänkningen inom Vesanområdet.

b.        Våtmarken Vesan: igenväxning, invallning, torrläggning, uppodling, nivåsänkning

Den ekologiska successionen inom Våtmarken Vesan fortlöpte på normalt sätt fram till 1800-talet. Slutfasen på 1920-talet uppvisade ett närmast till brädden (= till havets nivå) fyllt bäcken med organogena sediment och små kvarstående öppna vatten såsom Stora Vesan öster Gammalstorps kyrka och Lilla Vesan söder därom. Före detta Lilla Vesan övertväras numera av Lussabacksvägen. Starr- och vasstorv överlagrade gyttjorna mellan öppet vatten och fastmark. Örtrika sidvallsängar var föremål för slåtter. Bladvass för produktion av reveteringsmattor och för andra ändamål vinterskördades.

Våtmarken Vesan beskrivs som en magnifik fågellokal (Rylander 1926); "en fin fågelsjö, där tusentals änder och vadarfåglar levde och häckade" (Nils-Erik Jönsson 1976). Den rika tillgången på ål och annan fisk är belagd sedan 1500-talet (Lunds stifts landebok 1569). Groddjur var allmänt förekommande och floran en fyllig del av den biologiska mångfalden (bl.a. B. Holmgren 1942).

Som bekant avleddes Östra och Västra Orlundsåarna från Vesan, som invallades och kanaliserades; Vesans invallningsföretag av år 1926. Pumpstationen vid Norjesund började avvattna området 1927. Därefter gick uppodlingen mycket snabbt och 1945 anges att endast 3,5 % av det 1500 ha stora området inte är odlat (Nelsson 1949).

Den invallade Vesan har gett goda skördar, men framtida problem med torrläggningen förutsågs tidigt. "Styrelsens [för invallningsföretaget] farhågor, att Vesan så småningom med nuvarande resurser ej kan hållas tillfredsställande torrlagd inom hela området p.g.a. fortgående sättning och bortodling, gjorde att efter kontakt med Lantbruksnämnden begäran om syneförrättning ingavs 1968" (Nils-Erik Jönsson 1976). År 2006 resulterade den begärda förrättningen i utlåtande (Trygve Fahlstedt 2006-06-21).

"Den ursprungliga ansökan är inkommen till länsstyrelsen den 11 mars 1968. Då gällde 1918 års vattenlag, som dock upphörde att gälla den 31 december 1983, samtidigt som 1983 års vattenlag (1983:291) trädde i kraft.

Enligt övergångsbestämmelserna (1983:292) vid införandet av 1983 års vattenlag skulle dock äldre bestämmelser tillämpas vid förrättning om ansökan om förordnande av förrättningsman gjorts före ikraftträdandet.

Vid införandet av miljöbalken (1999:888) den 1 januari 1999 upphävdes 1983 års vattenlag. Av övergångsbestämmelserna (1998:811) framgår att mål och ärenden som har inletts före miljöbalkens ikraftträdande ska handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser.

Styrelsen för 1926 års [invallnings]företag har tillfrågats om sökandena önskade återkalla sin ursprungliga ansökan och göra en ny ansökan enligt modernare lagstiftning. De önskade att ärendet skulle fullföljas enligt ursprunglig ansökan.

Synemännen har därför kommit till slutsatsen att förrättningen ska handläggas enligt 1918 års vattenlag. Länsstyrelsen har samma uppfattning med rådande förutsättningar. Synemännen anser dock att 1918 års vattenlag är mindre ändamålsenlig på vissa punkter och har därför hänvisat till senare lagstiftning i några avseenden." (Fahlstedt 2006).

År 1934 deklarerar lantbruksingenjören David Larsson, kontrollant av dikningens genomförande; "Någon större sättning av den torrlagda marken har icke ägt rum. I allmänhet överskrider den icke 20 cm och endast å mindre områden uppgår den till 40 à 60 cm."

Vid denna tid var erfarenheterna av den långtidsmässiga mineraliseringen ("bortodling", "svinn", "sättning") av torrlagda, brukade organogena jordar inte så stor. Nivåsänkningen i Vesan följer emellertid det naturgivna mönstret; ju intensivare avvattning och markbearbetning är, desto snabbare sker mineralisering och nivåsänkning. De översta torv- och svagare konsoliderade gyttjeskikten i Vesan förbrukades snabbt, drygt 2 cm per år. Efter hand som marknivån kommer djupare ner i den konsoliderade, täta och mer svåravvattnade gyttjan från Littorina - periodens marina fas, avtar hastigheten i nivåsänkningen. I Fahlstedts förrättningsrapport (2006) uppskattas den årliga marksänkningen till 0,7-0,8 cm.

Överkörd Natur på sjunkande myrmarker

Fig 3 Markytans nivå öster och väster om landsvägsbron över Vesankanalen i samma sträckning som tidigare bild. Här visas markytans nivå 1953, 1969 och 2005 öster och väster om Lussabacksvägens bro över Vesankanalen. Omställningar i kanalernas vattenflöden kan förutses efter det att kanalbottnar mera storskaligt penetreras på sådant sätt att artesiskt vatten tillkommer från underlagrande grovminerogena skikt avsatta under Baltisk issjö- och Yoldiatid.

Enligt Fahlstedts förrättningsutlåtande vill styrelsen för 1926 års invallningsföretag i torrläggande syfte få till stånd tekniska förändringar av vattenanläggningarna. Kostnaderna ska bäras av dem som vinner båtnad (gäller i princip ägare av Vesanbotten under 0-nivån), men kostnaderna för vissa åtgärder som är till gagn för alla ska fördelas efter ursprunglig fördelning. De tekniska förändringarna skulle innebära kanalfördjupning och kompletterande pumpstation. Synemännen anser att det finns starka skäl för att bestämma en lång tid för slutförandet av avvattningsingreppen. Erfarenheten har nämligen visat att Vesans kanaler är känsliga för stora avsänkningar genom att släntstabiliteten blir nedsatt med risk för skred. Eftersom effektivare markavvattning resulterar i intensifierad mineralisering understryks vikten av att fördjupningen av kanalerna utförs successivt under en lång tidsperiod; "På så sätt minskar risken för negativa konsekvenser i havsmiljön". Det framhålls även att det finns ekonomiska skäl att skjuta stora investeringar framför sig så länge den befintliga anläggningen något så när tillfredsställande klarar markavvattningen. Fahlstedt och synemän föreslår sålunda en så "lång" tid för slutförandet som 20 år, d.v.s. åtgärderna för markavvattning ska vara slutförda 31 december 2026.

3. Yttrande över MKB tillämpad på arbetsplan 2008 för E22, delen Sölve-Stensnäs

Inledande upplysningar. Även MKBn till arbetsplanen är upprättad av Vägverkets Konsult. "I denna MKB [som utgör ett beslutsunderlag] beskrivs miljökonsekvenserna av förslaget till arbetsplan. Nu fokuseras i högre grad än tidigare på de enskilda intressen som berörs. Åtgärder föreslås i MKB:n för att förebygga eller mildra negativ påverkan på omgivningen.... MKB:n följer i sin uppläggning Miljöbalken och är anpassad till kraven i MB 6 kap 7§." (Sid. 6)

Men 6 kap 7 § MB kräver att en MKB skall innehålla de uppgifter som behövs för att uppfylla syftet enligt 3 §, d.v.s; "Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning är att identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter som en planerad verksamhet eller åtgärd kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö, dels på hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt, dels på annan hushållning med material, råvaror och energi. Vidare är syftet att möjliggöra en samlad bedömning av dessa effekter på människors hälsa och miljön".

Arkitektaspekter dominerar i Vägverkets MKB fullständigt över sådana ekologiska överväganden, som enligt miljöbalken fordras för bedömning av ett exploateringsföretags konsekvenser för miljön. Typiska exempel ur arbetsplanens MKB är följande beskrivningar av Vesan:

"Invallningen av viken mellan Ryssberget och utlöparen (forntida näset) som Ysane och Norje ligger på ger ett mycket karaktäristiskt intryck i landskapet. Marken inom sjösänkningsföretaget är av förklarliga skäl mycket flack med uppstickande ’öar’ av bevuxna moränholmar. Intrycket är vidsträckt och närmast ödsligt. Tyst, om det inte skulle vara för ljud som alstras från omgivningen. Dock är det i sin helhet att likna vid ett skånskt jordbrukslandskap med vitmenade stenlängor, slätt och lövdungar" (Sid. 66-67.)

Och då det gäller den av Gunnar Strömberg påvisade förekomsten av långbensgroda konkluderar MKB-skribenten (sid. 21):

Den alternativa [väg] sträckningen är skonsammare mot den lilla populationen av långbensgroda som förekommer i bokskogsområdet.... Långbensgrodan kan ses som en indikation på en för groddjur lämplig biotop".

Planeringen av en vägsträckning över Vesan, i fortsättningen benämnd Genomfart Vesan, är en typisk produkt av sent 1900-tal och vid presentationen redan föråldrad. Efter den på undermåligt utredningsmaterial frampressade tillåtlighetsprövningen framstår Genomfart Vesan i ljuset av nu föreliggande globala paradigmskifte som än mer otidsenlig. Den totala avsaknaden av helhetssyn på Vesanområdet som ekologisk landskapsenhet och oförmågan att genomföra en "realtidsbearbetning" för framsynt hållbarhet gör planeringsmaterialet oanvändbart.

Sid 4-5.

Vägutredningen mars 1996 ger entydig information om att lagerföljdsförhållandena längs Vesans öststrand inte var tillräckligt kända för vägbygge. Varken i försöken till uppgradering av utredningen i enlighet med Miljöbalkens krav eller i den med hjälp av lokalekonomiska påtryckningar framforcerade tillåtlighetsprövningen lämnas någon ytterligare information om detta. Tillåtlighetsprövningen genomfördes således på basis av otillräckligt underlag. Detta förde med sig att "flera sträckningar" måste justeras, brokonstruktioner ändras, orimliga massbalanser påvisas, naturingrepp förvärras och kostnader stegras.

Den sammanfattande redovisningen (sid. 5) av miljökonsekvenser som skulle uppstå utmed den nya sträckningen anses utöver intrång i högproduktiv jordbruksmark och rivning av kycklingstallar endast innefatta

  1. intrång i åkerholmar,

  2. åtgärder till skydd av den påträffade arten långbensgroda,

  3. vissa viltstängsel,

  4. barriäreffekter på rekreation väster och norr om Pukavik samt bulleråtgärder för 11 bostadshus.

Sid 7-12.

Frågan om alternativa sträckningar behandlas i föreliggande yttrande i ett logiskt och ekologiskt sammanhang längre fram, sid. 13-14.

Vid all kritik mot Genomfart Vesan hänvisar Vägverket numera till "avgjort ärende angående tillåtlighetsprövning" d.v.s. till Lena Sommestads beslut - på basis av vägutredningens undermåliga informationsmaterial - om tillåtlighet att bygga vägen. På sid. 11 framhåller Vägverket dessutom att regeringen förutsätter "att skyddsbestämmelser enl. 8 kap miljöbalken gällande en population av långbensgroda beaktas i det fortsatta arbetet och det bör övervägas om ekodukter i form av vägtunnlar krävs".

På mera koncentrerat sätt kan en beskrivning av Vägverkets uppfattning om ekologisk helhetssyn i anslutning till Genomfart Vesan knappast framställas.

Och vad gäller miljöbalkens hänsynsregler (MB 2 kap) deklareras att "Kunskapskravet (2 §) bedöms som uppfyllt eftersom Vägverket anlitat sakkunniga för att bedöma miljökonsekvenser inom viktiga områden". Anlitade oidentifierade sakkunniga i form av "ekologisk expertis" (sid. 51) har i MKBn inte avsatt några spår av kunskap uppfyllande miljöbalkens krav.

"Beträffande naturresurser (hushållnings- och kretsloppsprincipen 5 §) råder ett stort massunderskott i arbetsplanen, d. v. s. det åtgår mer jord- och bergmassor till uppbyggnad av ny väg än vad som finns tillgängligt inom vägkorridoren" (sid. 12). Detta skall jämföras med vägutredningens (sid. 68) deklaration; "Vägsträckningar över Vesan innebär att förstärkningsåtgärder måste vidtas för vägens bärighet. Kalkcementförstärkning är en åtgärd som minimerar annars omfattande masshantering som uppstår vid urgrävning. Vid en urgrävning skulle stora mängder lösa organiska jordarter behöva grävas ur. Massorna håller stora volymer vatten och är svårhanterliga samt svåra att utnyttja eller deponera. För att inte göra intrånget i jordbruket större måste man räkna med att sådana massor avlägsnas från platsen till lämplig deponi. Grundläggning med kalkcementpelare är den ur miljösynpunkt fördelaktigaste metoden".

Explicit och sammanfattande konstateras i MKBn sid. 29: "Inte heller den föreslagna sträckningen i arbetsplanen är den mest lämpade med hänsyn till markens beskaffenhet".

Sid 20-22.

Skriftlig indikation på att stratigrafiska förhållanden var närmast okända då vägutredningen presenterades för tillåtlighetsprövning lämnas i arbetsplanen från exempelvis Ysaneavsnittet: "Markstabiliteten inom Vesan visade sig i detta parti vara så dålig att väglinjen nödvändigtvis måste flyttas en bit upp på fastare underlag. Särskilt stora problem råder för den korsande väg 525 till Gammalstorp".

Av landskapsarkitektoniska skäl lades i vägutredningen mycket stor vikt vid att korsande vägar skulle gå under den föreslagna motorvägen. "En stark strävan har hela tiden varit att korsande vägar ska gå under E 22 för att inte utgöra ett störande sikthinder i det öppna flacka landskapet i framförallt Vesanområdet. Utsikten mot Ryssberget från vägen och olika platser i landskapet har värderats mycket högt. I flertalet fall har dock geotekniska och geohydrologiska förhållanden visat sig vara så svåra att bemästra att flera broar över E22 varit enda tekniskt möjliga lösningen." Återigen demonstrerar således vägutredningens okunskap om stratigrafin.

Sid 25-28.

MKBn anges ta upp ”de miljökonsekvenser för omgivningen som bedöms uppstå av ett genomförande av arbetsplanen". Beträffande riksdagens sexton nationella miljömål deklareras att de "ska samverka till en hållbar utveckling".

Samtidigt konstateras att "Vägförslaget medför trafik- och hastighetsökning som ger ökade utsläpp av CO2,". CO2- utsläppen beräknas öka med ca 1000 ton/år vid utbyggt vägalternativ.

Då det gäller miljömålet Myllrande våtmarker, anläggning och återställande av våtmarker på eller i anslutning till jordbruksmark, anses att vägförslaget varken bidrar till eller motverkar målet. Totalt skulle ett 20-tal nya dammar för omhändertagande av vägdagvatten (partikel- och oljeavskiljning) i anslutning till jordbruksmark grävas ur. Samtidigt skulle tre småvatten och en mindre våtmark utplånas.

Beträffande miljömålet Rikt odlingslandskap, bevarande och nyskapande av småbiotoper i odlingslandskapet, skulle "Målet motverkas något. Småbiotoper tas i anspråk för ny väg".

Vad avser miljömålet Hav i balans och att Pukaviksbukten bör omfattas av de planerade naturreservaten [?] anser Vägverket att vägförslaget "Bidrar till målet genom skyddsåtgärder mot spridning av föroreningar i vägdagvattnet" (vilka skulle stanna i Vesanområdets dammar då dessa inte är översvämmade).

Miljömålet Ett rikt växt- och djurliv: vägförslaget "Motverkar målet genom att ny väg innebär exploatering av biotoper, ökad fragmentering och en ny spridningsbarriär".

Sid 29-59.

Att Genomfart Vesan skulle innebära stora intrång i jordbruket (sid. 29) medges av Vägverket, som emellertid återigen lutar sig mot Lena Sommestad: "Regeringen har i tillåtlighetsprövningen bedömt lokaliseringen och funnit att det föreslagna alternativet inte strider mot miljöbalkens bestämmelser och att utbyggnaden därför skall tillåtas." Som bevisats var det till Sommestad översända bedömningsunderlaget sakligt undermåligt och vilseledande. De lokalpolitiska och lokalekonomiska påtryckningarna på ministern borde dessutom klarläggas.

Förslaget Genomfart Vesan "innebär att vägen dras i huvudsak över jordbruksmark från Sölve till kommungränsen mellan Sölvesborg och Karlshamn". I vägutredning 1996 uppges vägen ta 24-28 ha åker i anspråk. I arbetsplanen beräknas markåtgången inom vägområdet till 87 ha, varav åker och äng utgör 50 ha. Således en fördubblad åkermarksförlust (sid. 33) från vägutredning till arbetsplan och ännu ett bevis för utredningens undermåliga kvalitet. Totalt bedöms konsekvenserna av Genomfart Vesan "bli att jordbruket i området kommer att få ökade kostnader för att bruka delar av sina arealer. Kostnadsnackdelarna uppstår genom sämre arrondering och omvägar till skiftena samt en något minskad areal av specialgrödor. Viss areal kommer inte att kunna brukas längre” (sid. 43).

Enligt Bevarandeplan för odlingslandskapet i Blekinge inrangeras nuvarande Vesan i klass III (lägsta klassen, betecknad 'högt bevarandevärde', i 3-gradig skala). Vad gäller kulturmiljövård placeras området i klass II (lägsta klassen, betecknad 'stor betydelse från bevarandesynpunkt' i 2-gradig skala). Bevarandeplanen utgör en samlad redovisning av natur- och kulturmiljövårdens bevarandeintressen i odlingslandskapet. MKBn (sid. 49) uppger att "Avvattningsföretaget och Vesan som ett rationellt drivet jordbrukslandskap utgör bestående värden, även med vägsträckningen. Slättlandskapets karaktär är däremot ett värde som går förlorat, fram för allt på delen norr om Vesankanalen fram till nuvarande väg 529”.

På sid. 50, 51 och 59 hänvisas till "Ekologen som arbetat med naturmarksvärderingarna i MKBn", och till "Ekologisk expertis som inventerat sträckan" och till "Enligt ekologexpertens bedömning". Experten har inte avsatt några ekologiskt efterföljansvärda spår i MKBn.

Sidan 67-71.

De landskapsarkitektoniska intressenas dominans över de realekologiska illustreras återigen; "På en sträcka av ca 1,5 km mellan korsningen av Vesankanalen och Möllebjörkekanalen ligger vägen på bank i öppet landskap. Utgångspunkten för gestaltningen på denna del har varit att vägen på samma sätt som landskapet är taget i bruk och omvandlat av människan. Sträckan är rak, genaste vägen, och fördröjningsmagasinen följer symetriska linjer".

Och för sträckan åt söder framkallas följande vision för Genomfart Vesan: ”I det flacka landskapet utgör broarna ett intryck som inte uppfattas som förenligt med landskapets karaktär. Det är inte enbart bron i sig utan bron med anslutande vägbankar som tillsammans höjer sig över slätten på ett främmande sätt".

De arkitektoniska konsekvenserna anses emellertid ibland kunna lämnas därhän: "Det är främst tre ägovägspassager som, tillsammans med E22 i sig, utgör landskapselement som man inte förväntar sig i en sådan flackt landskap som Vesan. För bevarandeplanen för odlingslandskapet och för Vesans kulturhistoriska värde har detta ingen avgörande betydelse då upplevelseaspekten inte är det centrala i värdet av invallningsföretaget”.

Dock, "Vesan har ett värde som agrarhistorisk händelse och har satt spår i landskapet av olika slag. Det mest påfallande är naturligtvis det till synes helt platta och vidsträckta slättlandskapet mellan Ryssberget och höjdryggen mot havet som ger ett närmast ödsligt intryck. Den här karaktären kan inte behållas med E22 och trafiken på vägen som förtar intrycket av ödslighet".

Sidan 73-75.

På realistiskt sätt refereras emellertid att "Arbetsplanens sträckning går till stor del genom områden som bedöms vara sannolika boplatslägen från förhistorisk tid. Sannolikt finns boplatser och andra lämningar utmed det som tidigare var strandlinjer. Totalt noterades i utredningen (Riksantikvarieämbetet, UV Syd rapport 1999:33. Sträckan Sölve Trensum) 282 antikvariska objekt, fornlämningar och andra yngre kulturhistoriska lämningar i anslutning till vägkorridoren. ... Objekten har sammanförts till totalt 60 lokaler. Vidare arkeologiska in satser förordas inom 56 av dessa, där utredarens bedömning är att stenåldern blir den period som kommer att dominera de fortsatta undersökningarna".

Sidan 82.

"Vägförslaget innebär att förhållandena för friluftslivet utmed befintlig väg förbättras avsevärt samt att en ny störning uppstår för närrekreation nordväst om Pukavik". Ingenting sägs om att Genomfart Vesan medför att en bullermatta skulle läggas ut över slättlandskapet med Ryssberget och Lussabacken som reflektorer.

Sidan 84-92.

De långtidsmässiga grundvattenstörningar en Genomfart Vesan skulle medföra som följd av djupa schaktningar i kvartära lagerföljder har inte prognostiserats. Störningarna gäller för områden såväl upp- som nedströms penetrerade lokaler.

"Vattnet i Vesankanalerna kännetecknas främst av höga halter av kväve och fosfor. Jordbruksmarken har ett mycket högt läckage av dessa ämnen. Fosforläckaget är bland de högsta som uppmätts i landet. Även kväveläckaget är omfattande. Kvävehalterna i vattnet vid pumpstationen, vid Norje varierar mellan 5-45 mg/l över året med de lägsta värdena under sommarperioden. Fosforhalterna varierar mellan 0,1-1,5 mg/l. Den totala mängden uttransporterat kväve och fosfor till Östersjön (Pukaviksbukten) uppgår till ca 100-150 respektive 1,5-2 ton/år. Det utpumpade vattnet innehåller dessutom en stor mängd partikulärt material som sedimenterar i åfåran nedströms pumpstationen och i Pukaviksbukten. Åfåran samt utbyggda pirar i Pukaviksbukten används som småbåtshamn och måste av detta skäl muddras med 2-3 års intervall.”

Detta är viktig information, icke minst mot bakgrunden av att vattnet från Vesan tillförs Natura 2000-området i Pukaviksbukten. Jfr E. Bremberg 2008. Den utpumpade vattenvolymen anges uppgå till ca 10 miljoner m3 per år.

Sid 92.

Konsekvenser av klimatbetingad havsnivåhöjning: "Den föreslagna vägens lägsta punkt ligger +1,74 m ö h inom Vesans invallningsföretag. Om Vesans invallningsföretag i framtiden lägger ned och stänger pumparna p.g.a. utebliven lönsamhet blir Vesan en igenväxande havsvik, där lönsamheten styrs av kostnaden att hålla området borta från vatten, bidragsregler, EU-stöd etc. [!!] Om invallningsföretaget slutar pumpa ut vatten samtidigt som havsnivån höjs riskerar den framtida vattennivån nå upp till överbyggnaden på en ca 700 meter lång sträcka vilket riskerar att skada vägen. Vägverket har gjort bedömningen att om så skulle bli fallet är det möjligt att i ett senare skede höja vägens profil där vägen ligger som lägst. Åtgärden att höja vägens profil gör att vägen i ett framtida scenario bitvis skulle gå genom ett vattenfyllt Vesanområde där vattnet når fram till vägbanken.

Ett annat alternativ om invallningsföretaget slutar pumpa är att Vägverket tar över pumpanläggningen och säkerställer vattennivån inom Vesan till en nivå som ligger under vägens överbyggnad

Vid ett totalt driftstopp i pumpanläggningen eller ett vallgenombrott tar det ca en månad för Vesanområdet att fyllas med vatten. Konsekvensen för vägen blir ringa eftersom överbyggnaden kommer att ligga över vattenytan."

Uppgiften att det efter vallgenombrott vid Västra Orlundsån skulle ta en månad för att fylla Vesanområdet korreleras inte med flödesdata från ån. Det i planeringen för en Genomfart Vesan sent påtänkta problemet med stigande havsvattenyta avspeglas 2007-10-06 i Blekinge Läns tidning enligt följande: "I veckan presenterades en statlig klimat- och sårbarhetsutredning som spår en framtid där skyfall och översvämningar utsätter vårt samhälle för svåra påfrestningar. Det avskräcker inte Vägverket från att bygga nya E22 mellan Sölve och Stennäs i ett av Sveriges lägst belägna områden, den torrlagda sjön Vesan. - Vi räknar med att vår vägkonstruktion klarar sig, säger Bo Lenberg".

Vägverkets hantering av problemet avslöjar inte att detta är genomtänkt. Även i detta sammanhang bevisas att en sektorsövergripande helhetssyn på den framtida förvaltningen av hela Vesanområdet måste anläggas.

Sid 112.

"P.g.a. svåra geotekniska och geohydrologiska förhållanden har i vägutredningen planerade portar under  E22  ersatts av bro över  E22  för att minska grundvattenpåverkan."

Uppgiften indikerar återigen bristande kunskap om stratigrafiska förhållanden då vägutredningen presenterades för forcerad prövning beträffande tillåtlighet.

Sid 114-117.

Den samlade bedömningen av miljökonsekvensernas art och omfattning (utdrag).

  • "Kultur: Kommer att förstöra fornlämningar.

  • Natur: Ett antal mindre dammar med bl.a. spår från långbensgroda kommer att tas i anspråk.

  • Fragmentering av landskapet sker då ny väg splittrar åkermarken.

  • Naturresurser: Massunderskott råder på bergsmassor. Högvärdiga jordbruksområden tas i anspråk. Försvårad arrondering.

  • Klimatförhållanden: Ny väg anläggs med en profil som ligger lågt i landskapet. Havsnivåökning kan medföra risk för att vatten går upp till vägens överbyggnad.

  • Jordbruksintresset: Antalet passager över Vesan har begränsats p.g.a. geotekniska/ geohydrologiska svårigheter med höga kostnader som följd. I stället föreslås ett stort antal nya ägovägar byggas ut. Omhändertagande av vägdagvatten i odlingslandskapet är annars den mest omfattande miljöåtgärden i projektet".

4. Anläggningskostnader

Enligt vägverkets beslut 1997 om motorväg Alt A5 (vid tillåtlighetsprövning) 471 Mkr.
Enligt Arbetsplan 2008-11-11 714 Mkr. Kostnadsökning från vägutredning till arbetsplan 243 Mkr.

5. Länsstyrelsen; MKB-behandling, ekologisk strategi, nationella miljömål etc.

Det åligger Länsstyrelsen att granska MKB-alster.

I yttrande 1996-11-15 över vägutredningen anmäler företrädaren för lantbruket inom MKB-gruppen, lantbrukskonsulent Sigge Johansson, avvikande mening i särskilt yttrande: "Jag anser att alternativet A5 innebär oerhört stora ingrepp i lantbruksnäringen. ... Naturresurslagen anger ett ganska rejält skydd redan för brukningsvärd jordbruksmark. Här är det fråga om högklassig jordbruksmark. ... För lantbrukets vidkommande anser jag att de tidigare utredningar som finns har avfärdats alltför enkelt. Det synes ändå vara ett faktum att Vägverkets utredare själva ansett att ett s.k. Västra alternativ i Ryssbergskanten skulle bli betydligt mera lönsamt än de alternativ som nu framlagts i östra delen av området."

Förslaget om Genomfart Vesan skall numera kritiskt granskas i relation till MB 2 kap 4 §: "Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. "

Från naturvårdssynpunkt anser Länsstyrelsen 1996-11-15 att "Av övriga alternativ är A5 bäst anpassat till landskapet och bör kunna godtas från naturvårdssynpunkt". Även här dominerar arkitektoniska synpunkter totalt över naturvårdsmässiga.

I yttrande 2007-10-18 över MKB till arbetsplan efterlyser Länsstyrelsen "beskrivning av ett scenario med stigande havsnivåer och högsta förutsebara vattenstånd. Det bör då också redovisas vilka ev. åtgärder som bör vidtas med hänsyn till en framtida återfyllnad av Vesan till nuvarande havsnivå dels bör det redovisas vilka åtgärder som krävs för att klara en höjd havsnivå". Betr. Vägverkets respons se ovan sid. 92.

"När det gäller myllrande våtmarker' beskrivs [av Vägverket] påverkan [av Genomfart Vesan] som positiv genom att ett 20-tal nya dammar kommer att anläggas (delmålet om anläggning och återställning av våtmarker). Det som saknas, och som måste redovisas, är vägutbyggnadens påverkan på delmålet om ingen exploatering av våtmarker sker. Vid Kvarnabacken kommer tre befintliga våtmarker att utplånas och på en åkerholme med lundflora ... kommer ett gammalt sidvallskärr/sumpskog att dräneras. ... Beskrivningen bör också kompletteras med det nationella miljökvalitetsmålet ’ett rikt växt- och djurliv' ... Eftersom vägutbyggnaden innebär en ökad kapacitet och därmed en ökad trafikbelastning, inte minst av tyngre dieseldrivna fordon, kan utsläppen av kväveoxider förväntas att öka".

Efter det att Vägverket "begärt att länsstyrelsen ska godkänna MKB tillhörande arbetsplanen", godkänner Länsstyrelsen MKBn i kortfattat beslut 2008-11-07. Någon MKB uppfyllande fordringarna i miljöbalkens kap 6 existerar emellertid inte. Vägverkets alster tillhör den kategori Vetenskapsakademien betraktar som partsinlaga med "brister i det rena sakinnehållet" (se ovan sid. 2).

I diskussionen om vägsträckning orsakade förslaget om Genomfart Vesan kraftiga protester från Länsstyrelsens jordbrukssakkunnige. Därefter synes dessa aspekter ha avklingat vid Länsstyrelsen.

Under hela perioden för Länsstyrelsens behandling av vägärendet har frågor rörande det allmänna intresset 'naturmiljön' i anslutning till MKB i vägförslag varit synnerligen styvmoderligt behandlat. Såväl Vägverkets som Länsstyrelsens alster har haft en påtaglig slagsida åt det landskapsarkitektoniska hållet. Frågor om ekologisk helhetssyn, krav på landskapsenhetens multifunktionella hållbarhet och ofrånkomliga föränderlighet, dess sammanflätade natur- och kulturvärdesmässiga potential och väldiga vetenskapliga värde har inte i något avseende kommit till tals i MKB-behandlingen. Detta är icke i överensstämmelse med miljöbalkens bestämmelser i kap. 1, 2, 3 och 6.

I andra sammanhang har Länsstyrelsen emellertid kraftfullt gett uttryck för områdets hållbara bevarande med hänsyn till dess unika potentiella värde som naturresurs i samklang med miljöbalkens bestämmelser och riktlinjerna i strävan att realisera de nationella miljömålen.

I Länsstyrelsens yttrande 2005-12-22 "Omprövning av Vesans invallningsföretag av år 1926” deklareras klart positiv inställning till bibehållen jordbruksproduktion inom Vesanområdet. Enligt Länsstyrelsens bedömning, i enlighet med naturgiven fördelning av näringsämnen i en akvatisk lagerföljd samt allmänt intensifierad markberedning och gödsling, kan ökande ämnesläckage förväntas till Pukaviksbukten. Vesan liksom alla andra dränerade organogena jordbruksområden kännetecknas av sjunkande marknivå.

Länsstyrelsen konstaterar att "På sikt kommer Vesan troligen, oavsett vad nuvarande förrättning leder till, att återuppstå som sjö/våtmark i en eller annan form. Frågan är inte om - utan när." Implicit men samtidigt tydligt uttalar Länsstyrelsen den uppfattningen att detta måste ske under ordnade former, icke omedelbart utan när tiden är mogen, d.v.s. då ansträngningarna att hålla marken torrlagd under 0-nivån blir alltför kostsamma för ägare av denna del av invallningsområdet. Länsstyrelsen framhåller att "Ett återskapande av Vesan skulle tillföra landskapet mycket höga natur- och miljövården - på sikt troligen i klass med den internationellt kända Hornborgasjön med 10 000-tals besökande turister årligen. En fortsatt/fördjupad dikningsverksamhet under ytterligare en generation skulle med de givna förutsättningarna utöka ovan nämnda arealer ytterligare genom fortsatt marksjunkning".

Förklarande anmärkning: Från naturvårdssynpunkt är fördelen med fortsatt odling framför allt att djupet i en framtida myllrande våtmark ökar, för närvarande med 0,7-0,8 mm/år. Arealen under 0-nivån, för närvarande ca 900 ha, kommer inte nämnvärt att ändras.

"Länsstyrelsen anser att beslut som berör Vesanområdets framtida förändring borde anstå till dess att en landskapsstrategi för området har tagits fram. Därvid borde även effekter av EU:s jordbrukspolitik vägas in liksom den nybildade vattenmyndighetens arbete med den framtida vattenplaneringen för området. Den senare skall redovisas till EU senast 2009."

Som nämnts förpassades omprövningen av Vesans invallningsföretag bakåt till naturvårdsmässigt förhistorisk tid genom att förrättningen skulle handläggas enligt 1918 års vattenlag. Enligt utlåtandet 2006-06-21: "Synemännen anser dock att 1918 års vattenlag är mindre ändamålsenlig på vissa punkter". De delar därför "länsstyrelsens uppfattning att en nedläggning av Vesans invallningsföretag skulle återskapa en slättsjö på 900 hektar, vilket skulle innebära ökad biologisk mångfald och ett stort steg för att nå miljömålet Myllrande våtmarker. Om ett sådant projekt aktualiseras, måste det ske i en helt annan ordning och inte som en markavvattningsförrättning".

I Länsstyrelsens yttrande 2007-08-22 "Fördjupad utvärdering av Myllrande våtmarker" till Naturvårdsverket framförs samma allmänintresse för Vesans framtid som i yttrandet 2005-12-22. Förslaget beträffande våtmarker i odlingslandskapet "att minst 8 stora (>150 ha) våtmarksområden eller slättsjöar återskapas anser länsstyrelsen är bra. Ett utmärkt exempel på lämpligt område i Blekinge är den s.k. Vesan i Sölvesborgs kommun. Detta är en under 1930-talet ca 1500 ha stor utdikad torrlagd sjö (ursprungligen havsvik). Närmare 9 [ej 1 som i yttrandet] km2 ligger idag under nuvarande havsnivå och med den fortgående nedbrytningen av de organogena jordarna är det enbart en tidsfråga innan den idag odlingsbara marken blir oekonomisk att genom invallning och utpumpning hålla fri från översvämningar. Enbart genom att sluta pumpa och öppna vallen mot havet skulle en ca 9 km2 stor sjö / våtmark erhållas utan att några ytterligare åtgärder (i form av flyttning / rivning av byggnader o.dyl.) behöver vidtagas. Området bedöms kunna komma upp i klass med Hornborgasjön avseende biologisk mångfald och betydelse för såväl flyttfågel som häckande fågel".

6. Vesan - landskapets föränderlighet och potential, framtid och hotbild

Jordbruksområdet Vesan är inte ett statiskt landskap. Under en generation har den tidigare myllrande våtmarken förvandlats till bördig åkermark, vars nivå under samma generation sjunkit 2 meter inom de centrala delarna. Nio km2 ligger redan under havets nivå och marksänkningen fortsätter.

Redan under nuvarande förhållanden har Vesan en enastående potential som återställd våtmark. Eftersom fortsatt torrhållning, odling av området under 0-nivån och marksänkning är förmånligt med tanke på framtida restaurering till våtmark, kan Vesan i dessa sammanlagda hänseenden anses vara ett unikt objekt inom ramen för det nationella miljömålet Myllrande våtmarker.

Sölvesborgs kommun har här ett potentiellt levande naturmonument inom räckhåll, med rätta ofta jämfört med Hornborgasjön. På samma sätt som Mörrumsån intar en tätplats bland attraktiva svenska rinnande vatten, skulle en återställd Vesan bland våtmarkerna inta samma position.

På samma sätt som Mörrumsån 1953-1954 hotades av utbyggnad och torrläggning, hotas Vesan nu genom vägbygge av att inte kunna återuppstå som en i landskapet ekologiskt funktionell del mellan Ryssberg av riksintresse och Pukaviksbukten som Natura-2000-område.

Landskapsenheten kring Vesan måste som helhet granskas och utvärderas i den långsiktiga landskapsstrategi Länsstyrelsen efterlyser. Det skall återigen betonas, att det gäller en långsiktig plan för hållbar, harmonisk natur med mångtusenårig kultur i Sölvesborgs kommun. Odlingen av Vesan under 0-nivån kan fortsätta så länge tekniska och ekonomiska problem inte blir övermäktiga och till dess ett bäst-före-datum kan sättas för smärtfri övergång från enskilt till allmänt intresse.

Då insikten blev spridd om Mörrumsåns framtida värde, kunde den räddas, trots framskridna planer på kraftverksbygge. Insikt om framtida natur- och kulturvärde skall också rädda Vesanlandskapet. Huvudsaken under nuvarande ekonomiskt initierade globala "paradigmskifte" är, att inga brådstörtade beslut om vägbygge tas, utan att tid ges för insikt och sansad eftertanke.

7. Fastmarksvägen Stensnäs - Bromölla

Implicit har Vägverket uppenbarligen sedan länge närt tanken att via Vesan förbinda en utbyggd förbifart Valje med E22 vid Stensnäs, en idé inkluderande vägbygge över terra incognita i stället för terra firma. Detta bevisas bl.a. genom de frapperande diskrepanserna mellan aktuell vägutredning och arbetsplan. Redan nu, när endast en del av svårigheterna med ett våtmarksvägbygge uppdagats, uppskattas kostnadsökningen mellan nämnda båda steg i planeringen till 243 miljoner kronor.

Den utbyggda vägsträckan Bromölla - Charlottendal (förbifart Valje) uppfyller alla krav på tillgänglighet från väster till Sölvesborg, Listerlandet, Ysane och Norje. Från öster tillgodoser nuvarande E22 alla krav på tillgänglighet till samma område.

Argumenten för utbyggnad av E22 från Sydsvenska Industri- och Handelskammaren och andra företrädare för ekonomisk tillväxtpolitik av 1990-talsmodell, baseras på förespeglad intensifiering av transittrafik, i synnerhet tung sådan mellan Blekinge och Skåne. Kortaste vägen från Pukavik går då över Ryssberget och ansluter syd Axeltorp till befintligt vägsystem och redan utbyggd anslutning till E22 vid Bromölla.

Nämnda förbindelse är kortare än Genomfart Vesan och omvägen över Sölvesborg. I föreliggande MKB (sid. 95) - från tiden före nuvarande globala kris inom ekonomi och transportområde - förespeglades följande: "Prognosåret 2032 är trafiken på E22 söder om väg 121 [= på Genomfart Vesan syd Pukavik] ca 12 200 fordon per dygn. Tendensen är att den tunga trafiken ökar mest. ... Den långväga trafiken på E22 genom länet utgör i snitt ca 40 % men på det aktuella avsnittet mer än 80 %. Detta ... innebär att det övervägande antalet fordon, över 9000 ådt [=årsmedeldygntrafik], har målpunkter utanför området. Det är långväga transporter med destinationer till städer, industrier och hamnar i och utanför regionen".

Med 9000 transitfordon per dygn skulle Genomfart Vesan via Sölvesborg således innebära 9000 kilometer längre körsträcka per dygn än direktförbindelsen Pukavik - Bromölla för varje km förkortad sträcka.

Vid behandlingen 1996 i Fastighetsdomstolen, Karlskrona, av Förbifart Valje och Direktförbindelsen Pukavik - Bromölla framhölls att sträckningen över Ryssberget "uppfyller ändamålet med vägen, i vart fall ur regional och nationell synpunkt, men förbättrar närmiljön i Valje mindre effektivt. På grund härav torde enligt fastighetsdomstolens bedömningen förbifart vid Valje på sikt bli erforderlig". Förbifart Valje (Bromölla - Charlottendal) är utbyggd och likaså anslutningen i Bromölla till Direktförbindelsen Bromölla - Pukavik.

Förberedelserna för Direktförbindelsen Pukavik - Bromölla är således i viktiga avseenden klara. Denna fastmarksväg utan brist på fyllnadsmassor etc. framstår för framtiden som klart mera verklighetsanknuten än våtmarksvägen Genomfart Vesan. Vad ett vägbygges störning av Ryssbergets naturmiljö beträffar, erinras om bl.a. följande. Fastmarksvägen måste övertvära Ryssbergets zon med riksintresse för friluftslivet, dock inom det smalaste avsnittet. Genomfarten skall självfallet göras på miljömässigt hållbart och skonsamhet sätt (passagen genom bergets högsta del i tunnel) för undvikande av störningar.

Naturpåverkan vid vägbygge på fastmark över Ryssberget är i jämförelse med de irreversibla skadorna orsakade av en Genomfart Vesan av en helt annan och lägre dignitet. Jämförelsen beträffande natur- och kulturpåverkan av Fastmarks- och Våtmarksalternativen för väg utfaller således helt till fördel för alternativ Fastmark.

8. Vägplan i relation till miljöbalk, nationella miljömål, ekologisk helhetssyn etc.

Våtmarksvägen Genomfart Vesan kontrasterar på ett slående negativt sätt starkt mot Fastmarksvägen Pukavik - Bromölla. Bland de av en våtmarksväg förorsakade miljöskadorna och ekologiska implikationerna kan följande nämnas.

1)  E22

Enligt vägutredningen tas 24-28 ha åker och enligt arbetsplanen 87 ha mark varav 50 ha åker och äng i anspråk. Vägutredningen presenterar således även i detta sammanhang ett orealistiskt underlag för tillåtlighetsprövning.

2)  E22

En på vägbank uppbyggd Genomfart Vesan skulle generera ett över våtmarken odämpat buller med de parallella höjdsträckningarna Lussabacken och Ryssberget som reflektorer.

3)  E22

Gedigen erfarenhet visar, att våtmarken Vesan genom sin belägenhet mellan höjdsträckningarna är predestinerad för plötslig bildning av tät dimma. Detta är inte ens antytt i Vägverkets utredningar.

4)  E22

Globala klimatförändringars påverkan på våtmarksvägen Genomfart Vesan är inte alls penetrerade i vägutredningen och nonchalant behandlade i arbetsplanens MKB. Efter Länsstyrelsens infordran 2007-10-18 av beskrivning med ett scenario med stigande havsnivåer redovisar Vägverket inte någon förklaring till hur exempelvis de i MKB teoretiskt presenterade anordningarna för omhändertagande av vägdagvatten skulle påverkas. I enkel klartext skulle vägdagvattnet blandas med Vesanvatten och lasten från i dimma kapsejsade tunga lastbilar skulle ta samma väg.

5)  E22

Som följd av Littorinatransgressionen och den dåtida överlagringen av organogena sediment med mäktiga sandlager längs Vesans öststrand, tillskapades under stenåldern successivt ypperliga boplatslägen utefter våtmarksranden (Riksantikvarieämbetet, Arkeologisk utredning, steg 1, UV Syd 1999. Samt yttrande av prof. Berglund och Larsson). Skulle Genomfart Vesan genomföras, skulle Vägverket schakta bort just denna kulturzon för att där bygga upp vägbank med sprängsten hämtad från ett avsnitt ända bort till Trensum. Transekten Ryssberget-våtmarken Vesan - Lussabacken utgör ett forsknings- och utbildningsmässigt omistligt tvärsnitt dokumenterande det sydsvenska landskapets totala förhistoriska utveckling av natur och kultur. Till programmet för bevarande av detta koncentrerat unika åskådningsområde i Sölvesborgs kommun hör med självklarhet att morfologin hos den östra Littorina stranden med dess kulturzon bevaras. Helheten i landskapets natur- och kulturhistoriska samband har inte uppmärksammats i Vägverkets utredningar.

6)  E22

Till Vesan som kulturområde hör invallningsföretaget, som i sin tur är avhängigt av naturprocesserna i våtmarksområdet. Fortsatt odling inom hela området förutsätter att delen under 0-nivån kan hållas tillfredsställande torrlagd. Invallningsföretagets nu aktuella avsikt är att fördjupa kanalsystemet med 1 meter före 2026. Ju djupare marknivån sjunker, desto förmånligare blir förutsättningarna för restaurering av våtmarksområdet under 0-nivån. Redan nu skulle en återställd våtmark få minst tusenårig livslängd.

7)  E22

Våtmarkers funktion och betydelse för anrikning av växtnäringsämnen är alltför välkänd för att närmare behöva förklaras. I fallet Vesan har våtmarken före invallning och torrläggning fungerat som skydd och bevarande av Pukaviksbuktens karaktär och sentida avsättning som Natura-2000-område. Återställd funktion självfallet önskvärd.

8)  E22

Det är vidare välkänt att ett framtida återställande av Vesan till våtmark är ett ekotekniskt enkelt företag. Kostnadskrävande förberedande bottenbearbetning som i Hornborgasjön är obehövlig. En återställd Vesanvåtmark kommer att få minst lika stark nationell och internationell dragningskraft som Hornborgasjön. Vesan uppvisar därvid för allmänheten ypperliga observationsbetingelser (icke minst med tanke på ljusförhållandena) genom tillgången på höjdsträckningen längs östsidan. Förslaget att längs hela östsidan med en motorväg avskärma kontakten med våtmarken skall avvisas. Barriäreffekten av en motorväg skulle omintetgöra alla syn- och hörselupplevelser. Varken övervattnade passager under en motorväg (enligt vägutredningen) eller bropassager över en motorväg (enligt arbetsplanen) skulle innebära någon kompensation för den grava naturstörningen.

9)  E22

Det naturvårdsmässiga värdet av en framtida återställd Vesanvåtmark kan inte överskattas. Topografi, läge i relation till kusten, tillförsel av sötvatten och periodiskt av brackvatten, botten- och strandförhållanden utgör grundförutsättningar för ett brett biotopspektrum, biologisk mångfald och kvantitativ rikedom. Utan tvekan kommer fågellivets rika utveckling att ha störst dragningskraft på allmänheten. Vesan är dessutom sällsynt lättillgänglig, icke minst för internationell publik, som med tåg till Sölvesborg kan komma praktiskt taget fram till våtmarksområdet.

10)  E22

Med full kontroll över flöden till och från Vesanområdet under 0-nivån via Västra Orlundsån resp. Norjesund erhålls permanent tillgång till magasin för bevattning av grödor odlade ovan 0-nivån. Redan nu skulle ett sådant magasin ha en kapacitet av ca 9 miljoner m3 (areal 900 ha, medeldjup 1 m), d.v.s. volymmässigt vara av samma storleksordning som den från nuvarande invallningsområde per år utpumpade vattenmängden.

11)  E22

Kristianstads kommun har på utpräglat framsynt sätt tillskapat det nationellt och internationellt uppmärksammade Biosfärområdet Kristianstads Vattenrike genomrunnet av Helgeå.

Sjöar och vattendrag direktavspeglar till- resp. avrinningsområdenas naturgivna karaktär och numera i synnerhet mänsklig påverkan; vattnen fungerar som kulturspeglar.

Industriskogsbruk med barrplantager och regionomfattande markavvattningssystem är nytillkomna betingelser för produktion och borttransport av vattenbrunfärgande humusämnen i en tidigare icke förekommande skala. Landskapets fragmentering, urschaktning av torvmarker och nya vägars dräneringssystem bidrar också i hög grad till den senare tidens bekymmersamma brunfärgning av i synnerhet sydsvenska vatten. Biosfärområdet Kristianstads Vattenrike lider av Helgeåns allt starkare humustransport från avvattnade industriskogsmarker och fragmenterad natur. (Se referenslista: Biosfärområde Kristianstads Vattenrike).

Kravet på ekologisk helhetssyn i tid och rum tvingar till prognos i detta hänseende för en Vesanvåtmark. Det kan då klart fastslås, att Västra Orlundsåns avrinningsområde inte är belastat med industriskog och avvattnade torvmarker i sådan utsträckning att besvärande humustransport till Vesan kan befaras.

12)  E22

Följande utdrag ur arbetsplanens MKB är upplysande beträffande dagens kombination av naturexploatering och våtmarksvård. De illustrerar samtidigt naturvårdens vanmakt i den sektoriserade naturexploateringens spår

Vägverket: ”I bokskogen vid Kvarnbacken hittades våren 1997 romklumpar av den hotade arten Långbensgroda vilken tidigare var okänd i området" (sid. 5).

Naturvårdsverket: "Beskriv vilka kompensationsåtgärder som föreslås, fr. a. för långbensgroda - lokalen" (sid. 11).

Regeringen: "Vidare förutsätter regeringen att skyddsbestämmelser enl. 8 kap miljöbalken gällande en population av långbensgroda beaktas i det fortsatta arbetet och det bör övervägas om ekodukter i form av vägtunnlar krävs" (sid 11).

Vägverket: "Den alternativa [väg]sträckningen är skonsammare mot den lilla populationen av långbensgroda som förekommer i bokskogsområdet. 3 st. skogsdammar som försvinner i förslaget till arbetsplan kan bevaras. Långbensgrodan kan ses som en indikation på en för groddjur lämplig biotop" (sid 21).

Vägverket: ”Ett antal mindre dammar med bl.a. spår av långbensgroda kommer att tas i anspråk" (sid. 114).

De närmast patetiska underhandlingarna om en art inom livsmarginalen i vägexploaterad natur bör utgöra bakgrund till den helhetssyn som måste anläggas på Vesan våtmarken med dess imponerande potential för biologisk mångfald inkluderande tidigare rödlistade arter. För att infria målsättningen med hållbar utveckling krävs obetingat att det holistiska synsättet ersätter grodperspektivet.

13)  E22

Allmänt kan dessutom konstateras, att skyddade terrestra områden är betydligt vanligare än skyddade våtmarker. Därav ansträngningarna att öka våtmarksarealen inom ramen för riksdagens nationella miljövårdsmål.

14)  E22

Under alla omständigheter finns fastmarksalternariv för vägdragning i överensstämmelse med lantbrukets intressen och som inte förstör ett landskap med framtida våtmarksvärden av internationellt mycket hög valör (MB kap 2). Dessutom skall erinras om, att på festmark väster om Vesan och i övrigt parallellt med E22 löper genom Blekinge den i juni 2007 invigda kontinentanslutna järnväg, vars uppgift är att från väg överta gods- och persontransporter.

9. Konklusioner

A.

Vägutredning mars 1996 uppvisade trots infordrade kompletteringar så grava brister och var i så hög grad vilseledande, att den inte kunde utgöra underlag för tillåtlighetsprövning av vägbygge över Vesan med dess unika potential som natur- och kulturlandskap.

B.

MKB i vägutredning och arbetsplan uppfyller inte tillnärmelsevis miljöbalkens krav enligt 6 kap 3 § om samlad bedömning av direkta och indirekta effekter på miljön. Vad ekologiska analyser, synteser och prognoser beträffar är miljökonsekvensbeskrivningarna utan substans. Som underlag för arbetsplanens vinnande av laga kraft är dess miljökonsekvensbeskrivning kvalitetsmässigt undermålig och otjänlig.

C.

Av skäl som anförs ovan bör planerna på våtmarksväg Genomfart Vesan definitivt skrinläggas och ersättas med Fastmarksväg Stensnäs - Bromölla.

D.

Som Länsstyrelsen med hänvisning till riksdagsbeslut 2005-11-23 framhåller, måste en sektorsövergripande landskapsstrategisk plan för Vesanområdet tas fram, med målsättningen att hållbart säkra omistliga natur- och kulturvärden. Därvid måste ovillkorligen ett holistiskt betraktelsesätt anläggas och kravet skall vara att alla sektorer i samhället tar sitt ansvar då det gäller allmänintresset. De ofta sektorsvis genomdrivna projekten för exploatering av natur har medfört obotliga skador icke minst på våtmarker och kombinationer av natur- och kulturvärden. Just nu, i en tid av ekonomisk "härdsmälta", varsel och dystra sysselsättningsprognoser, finns en överhängande risk för oövertänkta sektorsbeslut om icke minst vägbyggen med framtida irreversibla naturskador som följd. I fallet Vesan skulle ett sådant beslut bl.a. kunna innebära att åkermark ödelades, våtmarken Vesan för framtiden degraderades till ekologiskt funktionslöst impediment, att omistliga kombinationer av natur- och kulturvärden gick till spillo för forskning och utbildning och att Sölvesborgs kommun gick miste om ett natur- och kulturmonument med internationell dragningskraft.

E.

Det är av största vikt att enskilda samhällssektorers och andra aktörers agerande i detta ärende dokumenteras och offentliggörs. Jfr Mörrumsån 1953-54. Helst bör detta ske i bokform för spridning av kunskaperna om vårdad resp. överkörd natur.

Yttrande

över Vägverkets arbetsplan med tillhörande MKB för väg E22, Sölve-Stensnäs.
2009-01-15. Björn E Berglund, prof. emer. geologi, Lars Larsson, prof. arkeologi

Sträckningen Sölve - Norje — ett unikt förhistoriskt landskap

Den föreslagna sträckningen sammanfaller till stor del med Littorinahavets strandlinje på ca 4-8 m höjd ö.h. från tiden 8-4000 år före nutid (stenålder). Under denna tid var Listerlandet en ö och ett sund sträckte sig från Sölve norrut till Norje och Agerum. I historisk tid var detta en havsvik som grundades upp och blev till insjön Vesan. Den dåtida kustlinjen var attraktiv för bosättning av jägare och fiskare. En liknande miljö är arkeologiskt dokumenterad vid strandvallen Siretorp, SO Sölvesborg (Bagge och Kjellmark 1939). Där påträffades flera översandade kulturlager från stenåldersbosättningar från tiden 6-4000 år före nutid. Vi förväntar oss en liknande situation utefter den föreslagna vägsträckningen. Detta har också belagts av Riksantikvarieämbetets utredning (1999). Här finns också förutsättningar för att boplatsernas organiska material - redskap, stockbåtar (några tidigare påträffade i Vesans sediment), måltidsrester m.m. - bevarats i den angränsande marina miljön.

Transekten Ryssberget - Vesanbäckenet - Lussabacken – ett miljöhistoriska arkiv

Prof. Sven Björk har i sitt yttrande till Vägverket 2009-01-15 understrukit värdet av travsekten Ryssberget -Vesanbäckenet - Lussabacken ur forsknings- och undervisningssynpunkt. Vi stöder helt denna åsikt. Vesanbassängen med sina östersjösediment och omgivande strandlinjer på Ryssberget och Lussabacken är ett unikt landskap med oerhört stort pedagogiskt värde. Vesansedimenten tillsammans med strandavlagringarna på Lussabacken utgör ett miljöhistoriskt arkiv som bör bevaras för framtiden samtidigt som fornsjön Vesan bör rekonstrueras.

Miljökonsekvensutredningens brister

Miljökonsekvensutredningen är synnerligen bristfällig. Den präglas av landskapsarkitektens begränsade synsätt. Det aktuella landskapet har kultur- och naturhistoriska värden som är helt försummade i utredningen. Exploateringens konsekvenser för de miljöhistoriska värdena har inte värderats. Groddjursbiotoper anses viktigare än landskapsekologisk helhetssyn.

Slutsats

Den föreslagna sträckningen av E22, Sölve-Stensnäs, kommer allvarligt att skada kultur- och miljöhistoriska arkiv i anslutning till fornsjön Vesan. Detta har inte beaktats i arbetsplanen, ej heller i Miljökonsekvensutredningen. Vi begär att Vägverket omprövar sin arbetsplan för denna vägsträckning och utreder alternativ sträckning.

Regeringens Svar

2009-02-12.

Regeringen, Miljödepartementet, beslut M2007/3446/VM: Skrivelse till Sven Björk i avgjort ärende angående tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken av väg  E22 , delarna Sölve-Stensnäs och Stensnäs - Trensum, Sölvesborgs och Karlshamns kommuner.

Regeringens beslut.

Regeringen vidtar ingen åtgärd med anledning av framställan.

Ärendet.

Sven Björk har i skrivelse till miljödepartementet krävt att en ny tillåtlighetsprövning genomförs för väg  E22 delen Sölve-Stensnäs, efter det att en landskapsstrategi utarbetats för Vesanområdets framtid i enlighet med Naturvårdsverkets, Jordbruksverkets, Skogsstyrelsens och Riksantikvarieämbetets nationella strategi för bevarande och restaurering av våtmarker. Han har sammanfattningsvis framfört bl.a. följande. Den planerade vägen kommer till stor del att gå över ett sedan 1920-talet torrlagt våtmarksområde benämnt Vesan. Vesanområdet har en unik potential för att på ett mycket enkelt ekotekniskt sätt efter odlingens upphörande återställas som myllrande våtmark av allra högsta internationella klass. Den miljökonsekvensbeskrivning som låg till grund för regeringens tillåtlighetsbeslut var mycket bristfällig. Det nationella miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker och Vesanområdets potential som våtmarksområde för restaurering i enlighet med miljömålet berörs inte i miljökonsekvensbeskrivningen. En korrekt bedömning har därför inte kunnat göras av de direkta och indirekta effekter vägbygget har för Vesanområdets framtid.
I ärendet har också skrivelser från Sveriges Ornitologiska Förening och Vägverket kommit in till regeringen.
Skälen för regeringens beslut. Regeringen konstaterar att olika alternativa sträckningar av ny väg  E22 , delen Sölve-Stensnäs, har utretts i tidigare skeden. Regeringen har i beslut den 17 februari 2005 tillåtit att ny väg E 22, delen Sölve-Stensnäs, byggs inom den i beslutet angivna korridoren. Ärendet, vad avser tillåtligheten enligt 17 kap. miljöbalken, är avgjort och skrivelsen bör lämnas utan åtgärd.
På regeringens vägnar Andreas Carlgren, Ann Bölske.

Sidan uppdaterades januari 2013
Boken "Överkörd Natur" finns på varje välsorterat Bibliotek.
[ Innehåll ]
Uppåt ] [ Vv:s MKB ] Överklagan Miljööverdomstolen 2011 ] Högsta Domstolen ]
[underordnad sida ] Uppåt ] Statsrådet Lena Ek ]