Överkörd Natur

Vesan visar vägen

Sven Björk

[ Innehåll ]
Uppåt ] [ Vesan visar vägen ] Domvilla Vesan ]

 

 

Introduktion

webbmaster tolkar:

Redan 1990 fastställde Vägverket att dra en förbifart förbi Sölvesborg mot Listerlandet. Regeringen ehuru senare kritiserad av fastighetsdomstolen i Karlskrona undanröjde protester. Konflikten som involverade Björn Gillbergs deltagande blev kostsam för oliktänkande.

Verkets taktik: en bit i taget ger en tystare tillvägagång.
I samma andetag föreslår Vägverket att kunna bredda nuvarande  E22  öster om Vesan och ge sig ut på jordbruksmarken för att kunna nå attraktiva motorfordonsvägar förbi Karlshamn mot Karlskrona. Härmed öppnas dörren för att kunna ta emot Öststaternas transittrafik. Vägverket har bakbundit beslutsfattare för ett Vesanalternativ i stället för alternativ Ryssberget ett kostnadsmässigt likartat projekt. I skarven till en ny miljöbalk har länsstyrelsen svårt att kring år 2000 hantera MKB frågan. Interna konflikter på myndigheten om tolkningen av ingångna beslut leder till personalomsättning. Det var lätt att förutse att vägverket ville bygga ut en fullskalig motorvägsled längs Vesans strand och över dess nordöstra hörn. Länsstyrelsen hade ju redan tagit ställning till frågan genom sitt engagemang som lobbypart.

Vägverket, Länsstyrelsen i Blekinge och Blekingeregionen är ense om att driva igenom projektet. Taktiken har varit att ta en sträcka i taget, för att undvika kritik och debatt. En från början fullskalig plan Skåne över Vesan till Blekinge hade varit politiskt omöjlig! (Denna typ av argument känner vi till från Hornborgasjön, men det var för 110 år sedan) Vägverket har bekymmer om saknade 300 tusen m3 vägunderlag (makadam, utfyllnad och sprängsten). Detta måste till för att kunna dra den numera etablerade fyrfältsvägen förbi östra sidan av Vesan på den sandrevel, som täcker gyttje- och lerbankar.

300.000 m3 fattas !

Under 2005 återupptogs frågan om invallningsföretaget och problemen inför belastningen från vägen och sjunkande åkermarker. Att fördjupa dikningen med tillhörande dränering  medför risk för accelererad mullförlust och urlakning av marken till Pukavikens känsliga vatten. Här öppnar länsstyrelsen till synes plötsligt dörren för en helhetssyn av västra Blekinges känsliga landskap, Sveriges trädgård. Så dags! Man hoppas att kunna involvera EU:s jordbrukspolitik, väga in en framtida vattenplanering under den av EU förordade nya vattenmyndigheten, samt att låta området helt lyda under senast tillkomna miljöbalk. Men att helt släppa tidigare löften om  E22   låter sig inte så lätt göras. Vallarna längs tillflöden och randområden har börjat svikta vid häftiga skyfall. Man tvingas till avlastande öppning av slussar ut på de odlade markerna. Skördeskadorna ökar i området. Vallfrågan har kommit att bli viktigare än själva skördearbetet för odlarna. Länsstyrelsens godkända av vägverket författade MKB går inte att överklaga. Regeringens besked till oliktänkande blir "Lagt kort ligger"! Miljödomstolarnas olika nivåer går därmed på Regeringens medgivande. Men miljödomstolen har i en snar framtid att handlägga ännu en process, som rör Invallningsföretaget.

Miljödomstolarna gav grönt ljus för att bygga överfarter över avledande vattenkanaler och gav klartecken till byggstart redan innan domen har vunnit laga kraft! Men vägverket - trafikverket kan komma att få bekymmer att skapa en fungerande vägbank på den sandrevel, som överlagrar underliggande mäktiga gyttja. Pålning, grundvattenstörningar kommer i en framtid att underkänna planeringen. Vägverkets nuvarande planering som pågått kanske i två decennier kommer att förkastas av naturen inom en kommande nära framtid. Vägverket kommer därmed att få värre än långbenta grodor att tampas med. Miljödomstolarnas handläggning har ställt frågan om domstolarnas kompetens i miljömässiga och ekologiska frågeställningar på sin spets. Likheten med handläggningen av Hornborgasjön under 1930 talet kommer skrämmande nära.

Att mot bakgrunden av kända problem redan för fem år sedan, låta tanken mogna på att återskapa Vesan som natursjö är motiverad. Problemen blir att friköpa mark för ändamålet och omfattande socioekologiska frågeställningar. Naturvårdsverket, skogsstyrelsen och riksantikvarieämbetet har redan sällat sig till skaran av entusiaster. Tekniska problem med att återskapa Vesan till en levande sjö är näst intill få, då man bara behöver stoppa pumparna och låta sjön återvinna sig själv. Naturen tar tillbaka!

Vesanprojektet är belysande för hur ekonomiska intressen, där penningstarka myndigheter med manipulering av spelregler får sin vilja igenom. Samtidigt som Vesanfrågan påvisar samhällets oförmåga till att invänta tillräckligt med kunskaper för att fatta kloka beslut baserade på genomtänkta och väl analyserade MKB:n. Vem är då intresserade av vägen? Hamninvesterare i Karlskrona och Karlshamn, ja, som väntar på en ökad transittrafik från Baltikum och Ryssland samt regionala tillväxtfrämjande konglomerat. Nu står Öresundsbron lockande nära efter en kort transport över Östersjön för ryssar och balter.

Väsen om Vesan

Webbmaster kommenterar ärendet:

Mer väsen är att vänta, då projektledaren inte kunnat lämna fram en tidig och preliminär helhetsplan för trafikflödet i nordöstra Skåne - västra Blekinge. I stället har man gjort hackmat av planeringen och tagit en bit i taget. En snutt här och en snutt där, inkluderande uppslitande debatter och processer. Nya regler för hantering av tillåtlighet har av kompetensbrist lett till ett oåterkalleligt MKB beslut. Starka påtryckningar av region, lokalpolitiker och den egna oeniga myndigheten har varit pådrivande.
Så länge inte MB:s och MKB:s behov av samförstånd kunnat nås har handläggningen efterlämnat stora brister. Underlåtenheten att under resans gång implementera uppkomna hinder och alternativ i beslutet medför bristande förtroende för en lagstiftning, som ingen längre tycks bry sig om.
Vesans framtid som våtmark och en förväntad bortre gräns för odlingslandskapet är obelysta frågor. Invallningens begränsningar och uppenbara svagheter på en tillkommande vägbank på sandrevlar tillhör frågor, som borde blivit bättre belysta i MKB. Men det kanske inte var meningen att de skulle behöva komma under debatt, då vägverket anser att dragning förbi Vesan är oberoende av om Vesan är åker eller sjö. Det är vad som kallas 'tunnelseende' inom myndighetsvärlden. Det nära samarbetet mellan projektör och tillåtlighetsmyndigheten i regeringens koppel kan bädda för ny Hallandsås. I Hallandsfallet lyssnade man inte på nejsägarna, nu struntar man i dem.
Det enda argument i processen som haft dignitet har varit rent ekonomiska. Ekologiska och naturvårdsmässiga har fått stå tillbaka.

Kvarstående socialekologiska problem att lösa är när vallar och odlingsmarken slutar att generera mat till bonden på Vesan. Det är också konsekvenser, som tillhör en MKB.
Vesan påvisar en mångformig problematik, när vi på ett klot av krympande resurser bara vill ha mer. Det var ju insikterna om detta, som MB och MKB ville belysa eller...? Den stackars långbenta grodan längs vägen är tyvärr inte den enda grodan i detta sammanhang.

En för miljömålens framtida hantering påträngande pinsam besvärande generande debatt har blossat upp sedan man konstaterat att rådmanskåren har en beklämmande låg kompetens vad gäller ekologiska, biologiska och limnologiska frågeställningar.


Problemkomplex och hoten mot Vesans odlingsmark.

Gyttjeskiktet mineraliseras mer och mer och sjunker successivt, man tvingas fördjupa kanalerna mer och mer. Dessa är nu så djupa att de når ner till Baltiska issjöns ler-, sand- och gruslager. Hit dräneras slättens gödning och toxiska produkter från flytgödsel och besprutningar. Nivån på odlingslandskapet sjunker successivt med cirka 7 mm per år och havets yta stiger i medeltal med ca 3 mm per år. Differensen mellan mark och hav ökar alltså med cirka 1 cm årligen och på 10 år är det en decimeter. Här pågår hela tiden en kapplöpning mellan vad människan vill behålla och vad naturen tar tillbaka.

Mäktiga avlagringar av gyttja och lerlager, här föremål för arkeologiska utgrävningar innan de ersätts av sprängsten från avlägset berg. Överst ser vi svämsand, som överlagrar instabila ler och gyttjelager.

Vägen från Gammeltorps kyrka visar att avsnittet, som vilar på Vesans gyttjebotten ehuru på risbädd. Gränsen mellan grusås och gyttja markeras av väghaket talar sitt tydliga språk.

Svin- och kycklingfabrikerna ligger tätt på framförallt västra sidan av Vesan. Sandjordarna får sitt näringstillskott av stallarnas flytgödsel. Här letar sig näringsämnen ner via underliggande sandlager och ut i kanalerna för att pumpas ut i Pukavikens 2000 naturaområde, förutom att det också påverkar grundvattnet.
De produktiva markerna kräver omfattande kemisk behandling för att ge denna storskalig produktion.
I norr finns Västra Orlundsåns skyddande vallar för tillrinningsområdets flöden förbi Vesan ut i Pukaviken. Vallarna har periodvis sviktat, varvid man tvingats öppna och släppa in vatten på Vesans odlingsmark. Problemen kommer att öka med åren.

Pumpstationen har att lyfta vatten från Vesan ut i havet. Påfrestningarna blir särskilt kännbara genom havsnivåns föränderliga variation.

 E22  kommer att innebära ett besvärande intrång även på den brukade jorden, där vägen kommer att gå över fastmarkens åkerjord. Kostnaden för vägavsnittet nu uppe i 1 miljard kr.

Sidan uppdaterades januari 2013
Boken "Överkörd Natur" finns på varje välsorterat Bibliotek.
[ Innehåll ]
Uppåt ] [ Vesan visar vägen ] Domvilla Vesan ]
[underordnad sida ] Uppåt ]