Rolands Hav Ögat i ett våtmarksområde

Fakta och fiffel
bäddar för
Lex Roland

Utdrag ur Överkörd natur, boken som tillägnades minnet av Hans Wachtmeister och
Per Olof Swanberg
ISBN 978-91-86722-88-3

Överkörd Natur

Överkörd Natur

Överkörd Natur

Bearbetning webbmaster Anders Lind

Översikt över vissa dokumenterade formaliteter med fakta och fiffel

I denna summariska översikt refereras ofta med datumangivelse till dokumenten i Kap II:3 i boken Överkörd Natur. Efter närmast följande introduktion beskrivs utvecklingen av vissa teman mera sammanhängande och koncentrerat än i kronologin, som är fullständig till tjatighet, som författaren uttrycker det. Den vill emellertid genomlysa och detaljförmedla förloppet av ett naturvårdsärende vid tiden för millennieskiftet och kan framdeles utgöra bakgrund till tankar om varför människans yttre livsrum kommit att se ut som det gör. När det gäller speciellt särpräglade ingredienser i vägprojektets utveckling görs individuella beskrivningar. Dit hör exempelvis vägverkets och länsstyrelsens misstänkliggörande agerande i Sydnytt, med anmälan till granskningsnämnd som följd. Vidare vägverkets vilseledande information att Lunds Universitet svarat för MKB:s naturmiljödel i lokaliseringsutredningen, något som gjorde JO-anmälan nödvändig. Verkets och länsstyrelsens tjänstemäns energiska förnekande av naturvärden i området för vägalternativ Öst, köpta konsulters utlåtanden etc. summeras också där.

Naturvårdsinlagor bemöts av tjänstemän vid länsstyrelse och vägverk, som regelmässigt reagerar negativt. Båda sidor anropar efter hand allt högre nivåer i samhällsorganisationen med dess för tjänstemännen välbekanta landskap och befattningshavare. Efter hand hårdnar tonen alltmer; "vi måste så klart reagera mot felaktigheter, bakom-ryggen-aktioner och direkta lögner". Steg för steg upprepas åter och återigen samma tema; våra inlagor avslås, överklagas, remitteras och avslås på nytt. Redan 1999-10-14 hade vägverkets egenhändiga beslut att fastställa arbetsplanen "överprövats" av Björn Rosengren på näringsdepartementet.

1999-10-14 Regeringen avslår överklagan, Vv skall samråda med G-län och studera terränganpassningen vid Ire reservatet. De klagande kan inte anses berörda av arbetsplanen utom lst G-län. 2001-07-05 förnyad propå föranleder inte Rosengren att ändra uppfattning.

Man har där uppfattat att "Lunds universitet anför att våtmarkskomplexet kallat Rolands Hav är en ekologiskt fungerande landskapsenhet med, för nationell och internationell forskning och undervisning, omistliga värden som skulle gå förlorade om vägen byggs i enlighet med arbetsplanen. Men eftersom vi inte har ekonomiska intressen förankrade i det landskap man vill förstöra, anses vi inte vara berörda av arbetsplanen på ett sådant sätt att vi har rätt att överklaga vägverkets beslut. Då är skydd av natur tabu för oss".

Med de av Björn Rosengren avvisade överklagandena i ryggen kunde landshövdingen Ulf Lönnqvist i sällskap med vägdirektören Mats Forsgren 2001-01-26 starta vägbygget Och detta hände drygt en månad innan handlingarna 2001-03-05 skulle vara inlämnade till miljödomstolen (dok. 2001-01-24), där vägverket ansökt om tillstånd att anlägga vägen.

2001-01-24
Kungörelse: Vv ansöker hos miljödomstolen i mål nr M 326-00 Rolands Hav om att anlägga vägbank, två vägtrummor och ändra bäcken från
St Torkelsjön.
Överkörd Natur

Inför miljöprövningen hade vi anmält projektet till Europakommissionen och fått markägares talerätt i miljödomstolen. Europakommissionens pågående granskning avfärdade vägdirektören Mats Forsgren i TV-intervju 2001-01-26 med "Jag kan inte se att det kan påverka projektet". Vi kunde vid denna tidpunkt inte ana att vi i vägverkets regi skulle fråntas talerätten och att Europakommissionen redan 2000-05-05 av "svenska myndigheter" försetts med ett helt batteri direkt lögnaktiga uppgifter om den natur vi sökte få skyddad.

"Begäran om omprövning av regeringens beslut den 14 oktober 1999 avseende fastställelse av arbetsplan" avvisades 2001-07-05 av Björn Rosengren. De fasta förbindelserna regering-länsstyrelse-vägverk ansågs av allt att döma så pålitliga, att de icke skulle låta sig störas av miljöbalkens bestämmelser under kommande miljöprövningar i domstol.

När vi fråntagits talerätt och spelet bakom våra ryggar klarnat för oss, tillämpades miljöbalkens nya möjlighet att överklaga genom ideella föreningar. Miljödomstolens dom 2002-03-28 närmast uppmanade till överklagande uppför hela den rättsliga trappan. Rättsinstansernas omlottgående tider för nya överklagande komplicerade det hela till en verklig rättsröra som var svår att hitta rätt i; faktiskt inte endast för oss utan även för dem det tillkom att passa tider de själva utmätt.

I efterhand - med väl tilltaget säkerhetsavstånd - händer det inte sällan att man upplever processen som musikaliskt illustrerad i Maurice Ravel’s beundransvärda Bolero. Samma tema hela tiden; inlaga, avslag, överklagande högre och högre upp. Ett stegvis eskalerande tonläge, final av allmänt skrammel med häftiga slag, korsande beslut och, så plötslig tondöd; tillägnad domen över förintad natur.

Vägplanering

Vägprojektet inleddes 1993-09-16 med en tam liten förstudie omfattande 9 sidor text. Den 11 km långa sträckan mellan Brogylet och länsgränsen mot Kronoberg föreslås få en ny sträckning. Målsättningen är att minska riskerna för påverkan på Mieån som genomrinner Långasjön, Karlshamns vattentäkt. Ån anges vara "ett av södra Sveriges minst påverkade vattendrag", ett märkligt påstående om en å som intensivt exploaterats för vattenkraft till dalgångens industrier och kännetecknas av rensningar, uträtningar och uppdämningar. Vattnet har även här blivit brunare och bottenmiljön alltmer olämplig för flodpärlmusslan. Det förindustriella klarvattendraget hade denna mussla som indikatororganism (Björk 1962, Nilsson 2009). Femton år senare, 2008-10-01, får allmänheten genom BLT uppmuntrande information om planer för det misshandlade vattendraget; nu skall Mieån äntligen återställas, den å som enligt vägverkets förstudie var "ett av södra Sveriges minst påverkade vattendrag". Vattenvården bör fortsätta med hela avrinningsområdet.

Vårdslöshet i trafik och hastighetsöverträdelse (1994-01-18), med oljeförorening av å och vattentäkt som följd, resulterade i febril verksamhet att förse staden, dess livsmedelsindustrier och sjukhus med vatten av god kvalitet. I avsaknad av reservvattentäkt måste Karlshamn mobilisera Sydsveriges små motorsprutor för att pumpa vatten från Långasjön - i naturreservatet Långasjönäs - till vattenverket (1994-08-01).

Febril verksamhet blev det nu också på vägplaneringen (1994-06). Författarna av förstudier fortsatte med lokaliseringsutredning inkluderande MKB, i fortsättningen betecknad MKB 1. Redan under tiden 30 juni - 12 augusti 1996 fanns en informationsutställning tillgänglig. Eftersom remisstiden beträffande lokaliseringsutredningen utgick den 16 augusti, sammanföll remissarbetet med semesterperioden. Som remissvar gällde emellertid vid vägverket även yttranden som kommit in så tidigt som i februari, då interninformation om planeringen av nya vägsträckningsalternativ läckt ut. En dragning väster om Mieån ansågs vara omöjlig bland annat därför att Lunds universitet med medel från naturvårdsverket uppgavs bedriva vetenskapliga studier över försurning i ett område som kunde tangeras av en preliminär väglinje.

I en lokaliseringsutredning skall MKB vara ett av de viktigaste beslutsunderlagen. Bristerna i naturvärderingsdelen var i högsta grad alarmerande. Som underlag för bedömning av konsekvenser beträffande naturvärden av västlig eller östlig vägdragning var utredningen oduglig och samtidigt tendentiös. Remissyttrandena (1994-08, 1994-09-30) dokumenterar överväldigande majoritet för ett alternativ Väst med naturlig fortsättning av den från norr till Mieån redan frambyggda vägen ('Norska vägen'). Vägdirektören Forsgren deklarerar 1994-12-12: "När vi remissbehandlade alternativen fick vi från Länsstyrelsen i Blekinge mycket klart besked att det intrång som alternativ väst gav i riksintresset vid Loberget inte kunde accepteras. Det är inte Vägverkets värdering utan länsstyrelsens. Efter vårt beslut (Forsgren 1994-09-30) om val av alternativ öst har många reaktioner kommit som ifrågasatt att värdet av miljön vid Loberget skulle omöjliggöra ett alternativ väst ... alternativ väst vore att föredra".

Heta landshövdingledda duster utkämpades mellan Kronoberg och Blekinge (1995-01-30). Landshövdingen Lönnqvist i Karlskrona, med byrådirektören Bergenudd och hans intresseområden bakom ryggen, höjde fröken Ingegärd Ekelins fastighet Loberget 1:5 väster om Loberget till skyarna som obefläckat naturområde i vars närhet ingen väg 29 fick påtänkas. Fastigheten värderades (1995-02-06), inköptes, blev naturreservat och upphöjdes så småningom till Natura 2000-område, allt genom länsstyrelsens försorg. Endast vägalternativ Öst kunde komma ifråga, ty - som det visade sig - om värdet av naturen kring den sträckningen visste man föga, de facto intet, på länsstyrelsen i Karlskrona. Sålunda hoppade man över miljöbalkens bestämmelse om jämförande naturvärdering för minsta miljöintrång vid val av vägsträckningsalternativ. Någon "bedömning av angelägenheten i förhållande till andra aktuella naturvårdsobjekt av att fastigheterna Loberget 1:5 och [del av] 1:23 skyddas redovisas inte". Men, landshövdingen Sten Wickbom, Kronoberg, framhåller det egendomliga i "att ett riksintresse, som inte i tidigare utredningar haft en så kategorisk utbredning, ska hindra utredning av hur man på ett skonsamt sätt ska kunna ta sig igenom med en väg. Endast genom att göra miljökonsekvensbeskrivningar av båda alternativen [Väst och Öst] kan man väga skadorna mot varandra" [1995-01-30]. Länsstyrelsen Kronoberg "hemställer hos Vägverket att man omprövar sitt beslut och fortsätter utreda även det västra alternativet till dess bättre klarhet råder hur man bör väga intressena mot varandra". Landshövdingen Kronoberg "vill föra upp MKB-utredningen för alternativ Väst till en dialog mellan Boverket, Naturvårdsverket och Länsstyrelserna. Syftet är att pröva styrkan i riksintresset". I efterhand beställde avdelningsdirektören lst Blekinge Bergenudd en konsultrapport (1995-05-03) med titeln "Fördjupad utredning över förkastad vägkorridor" med slutklämmen "Området kan idag beskrivas som orört. Det är det som gör området så genuint från ekologisk synpunkt". Eftersom området för vägalternativ Väst B inom den aktuella fastigheten Loberget 1:5 utgjordes av torrlagda, slyövervuxna våtmarker och granplanterat kalhygge, var karaktäristiken nämligen grovt felaktig och osann. Betr. "riksintresset" se även 2000-10-06 (LU till EU-kommissionen) och Björk & Carlsson 2000.

1995-05-03 VBB VIAK Fördjupad utredning över förkastad vägkorridor. Rapporten "Ängar och hagar i Karlshamn" Ringamåla by med omgivning finns med i en bevarandeplan. Inom Logylet med naturskogar har inventering 94 genomförts som steg i en reservatsbildning. Tre förslag är analyserade som var och en styckar upp ett sammanhängande område i gammal skogsbetesskog som beskrivs som orört. En väg förändrar värdet så att riksintresset försvinner. Författaren hänvisar till lst Blekinge och LU Ekologiska institution för liknande bedömningar. För väg 29 finns en östlig riktning.

Från och med presentationen av lokaliseringsutredningen återupptog ämnesföreträdarna för ekologi och geologi i Lund undersökningarna inom de sedan gammalt studerade områden, som nu föreslagits bli genomkorsade av vägalternativ Öst. Forskningen koncentrerades till landskapet kring Rolands Hav. Hemställan om varaktigt säkerställande av våtmarkskomplexet sändes 1995-10-11 till Naturvårdsverket från ämnesföreträdare, lärare och forskare vid Ekologiska och Geologiska institutionerna vid Lunds universitet. Efter ytterligare undersökningar i Rolands-Hav-området hemställdes 1995-11-28 hos Naturvårdsverket att våtmarkskomplexet Rolands Hav även måtte upptas i EU-projektet Natura 2000. Vad vi inte hade en aning om var, att vår första hemställan sändes från Naturvårdsverket direkt till länsstyrelsen Blekinge för behandling av Avdelningsdirektören . På hemställan om inrättande av Natura-2000-område fick vi aldrig något svar från någon myndighet (jfr 2001-04-20 med ref till 2 e-brev 2000-11-07).

1995-10-11 Ansökan hos SNV av forskare LU om att varaktigt säkerställa Rolands Havs våtmarksområde. SNV sänder till lst Blekinge som mörkar förslaget.
1995-11-28 Skrivelse till lst Blekinge om förbud för kalkning av Rolands Hav sjöar.
1995-11-28 Förnyad ansökan till SNV om Natura 2000 område, som ännu 2010 ej besvarats.

Inledningsvis innebar det mycket stora svårigheter att erhålla insyn i det myndighetsinterns agerandet och det visade sig vara omöjligt att upprätta naturligt öppen kommunikation med länsstyrelsen i Blekinge. Inbjudan till Länsstyrelsen och Karlshamns kommun skickade vi 1996-02-26 för information i anslutning till exkursion 1996-05-24 inom Rolands-Hav-området. I denna för oss ovana situation tillskrev vi dessutom 1996-03-04 Anna Lindh, miljöminister, med vädjan om "hjälp att öppna kommunikationen med Länsstyrelsen i Blekinge län, i första hand för information och demonstration inom det för reservatsskydd avsedda området". Och 1996-03-18 organiserade vi ett första informationstillfälle med föreläsning om och exkursion till Rolands Hav för länsstyrelse- och vägverkstjänstemän (1996-03-19). Vid detta tillfälle var avdelningsdirektören vid lst närvarande, men först senare fick vi reda på att vår till naturvårdsverket ställda men därifrån till länsstyrelsen i Karlskrona förpassade hemställan om skydd av området hade avslagits av honom redan 1996-03-12. Före besöket i Rolands-Hav-området skriver han i avslaget: "Länsstyrelsen finner det inte rimligt att nu prioritera arbetet med att skydda Rolands hav." Vi överklagar 1996-03-26 till Miljödepartementet Bergenudds beslut att inte skydda området. Vid sammanträde 1996-04-02 med ledamöterna i Länsstyrelsens styrelse lämnar Bergenudd osann information om Rolands Hav, bl.a. förnekar han existensen av den gungflytäckta fornsjön.

1996-03-26 Klagan hos Miljödepartementet över lst beslut att säga nej utan att informera forskargruppen.

Länsstyrelsens i Kronoberg län arbete på planen att få länets till länsgränsen utbyggda väg förlängd söderut genom Blekinge avbröts av den nytillträdde landshövdingen (1996-02-21).Tidningarna uppmärksammade vår strävan att för framtiden rädda våtmarkskomplexet Rolands Hav (t.ex. 1996-03-05) och vi i vår tur kontaktade åter miljöministern Anna Lind (1996-02-25, 1996-03-04).

En karaktäristik av vägplaneringens tågordning beträffande miljöfrågorna lämnas i BLT-artikeln 1996-03-19. Reportern frågar vägingenjören Lenberg varför vägverket och länsstyrelsen plötsligt blivit intresserade av forskargruppens åsikter. "Jo" , svarar vägingenjören Lenberg, "det återstår nämligen att göra en miljökonsekvensbeskrivning. När nu frågan om vilken sträckning vägen ska ha är klar, så tittar vägverket närmare på de naturområden, som vägen kommer att passera. Det är så här vi arbetar, ... Först gör vi en förundersökning - sedan går vi på djupet". Således samma modell som i fallet Hallandsåstunneln; först ett streck på kartan, sen får man se vad som kan dölja sig där.

I mars 1996 upphandlade vägverket hydrogeokonsulten Hans Bruch. I fält informerade vi (Björk och Digerfeldt) honom och en vägverksrepresentant om stratigrafi och andra förhållanden i fornsjöområdet samt bevittnade 1996-03-29 (1996-04-01) vissa delar av deras framfart med borr och grov motordriven pumputrustning. Vi hann inte förhindra all våldsam penetrering av gungflyet. Dock lyckades vi med att i sin linda stoppa en plan att pumpa bort fornsjöns fria vattenskikt. Bruchs rapport 1996-10-24 gav anledning till bitande kritik, exempelvis 1997-12-09. "Men vägverksdirektören Mats Forsgren vill ändå inte helt avfärda professorernas bedömning av Rolands hav, just på grund av att så många högt uppsatta forskare engagerade sig i Rolands Hav har vi själva gjort omfattande utredningar för att vara på den säkra sidan. Och efter utvärderingen av de samlade utredningarna kan jag säga att vi i dag har så mycket på fötterna att vi har beslutat oss för att gå vidare med alternativ öst, säger vägdirektören (1996-10-30).

Nya föreläsningar med exkursion ordnade vi 1996-05-24 för länsstyrelse, vägverk, Blekinge naturskyddsförening, ortsbor, etc. Inte heller nu var det möjligt att initiera en fackmässigt normal diskussion. Då vi framhöll att våtmarkskomplexet Rolands Hav hade sådana forsknings- och undervisningsmässiga värden att det måste skyddas, replikerade lst representant Bergenudd: "Är det universitetet som bestämmer?" Från LU (SB) svarades att "Det är de ekologiskt arbetande universitetsinstitutionernas plikt att säkerställa för forskning och undervisning viktiga områden, på samma sätt som skedde då institutionerna lämnade materialet till SOU:s "Hushållning med mark och vatten". Bergenudds yngre medarbetare, Åke Widgren, Avdelningschefens yngre medarbetare anförde exempel på en del spridda områden, som enligt honom skulle vara lämpligare för forskning än våtmarkskomplexet Rolands Hav. Samtliga exempel irrelevanta i jämförelse med Rolands Hav.

Tre år senare (1999-05-20) fick vi kännedom om att avdelningsdirektören på lst redan 1996-05-23 med yttrande avslagit vårt överklagande (1996-03-26) till Miljödepartementet av hans tidigare avslag på vår begäran att skydda våtmarkskomplexet. I överklagandet instämde universitetets Biologisk-geovetenskapliga sektion m.fl. Bergenudds lst:s beslut om nytt avslag hade således redan fattats och avsänts dagen innan det av oss 1996-05-24 organiserade mötet för ytterligare information och exkursion i området. Det skulle därefter dröja 3 år (till 1999-05-20) innan vi från regeringen fick besked om avslaget och möjlighet till genmäle. I avslaget anför lst Bergenudd bl.a. följande: "Under tallmossen skulle det enligt klagandena finnas en underjordisk sjö. . . Det har enligt vad länsstyrelsen erfarit trots omfattande undersökningar med bl.a. georadar och provborrningar inte kunnat konstateras att det finns en underjordisk sjö under tallmossen. Denna skulle därför inte vara unik utan ha utvecklats på samma sätt som flertalet andra mossar gör". Med "omfattande undersökningar med bl.a. georadar och provborrningar" avser Bergenudd den Bruch:ska verksamheten lst den köpta verksamheten. Georadar är i detta sammanhang oduglig för stratigrafisk registrering (se 2001-10-02).

2001-10-02 Skrivelse från LU till miljödomstolen och EU kommissionen i anledning av att den indragna talerätten
genom SNF:s ingripande åter blivit aktuell.
A Vägverket hävdar bruket av georadar som motbevis mot Rolands Havs status av unik mosse.
B LU redogör för mossens utveckling. 

Det innebar för oss ett omfattande arbete att till allsköns myndigheter, ledamöterna i länsstyrelsens styrelse etc. åter och återigen skriftligt bemöta tjänstemännens vid länsstyrelse och vägverk undermineringsarbete, i synnerhet som vi inte vid något tillfälle erbjöds möjlighet att vare sig inför länsstyrelsens styrelse eller i Karlshamns kommun lämna vetenskapligt korrekt förstahandsinformation (jfr 1996-05-13, 1996-05-15). Förtalet av Rolands Hav kom inte sällan skickligt överraskande, exemplifierat genom vägverkets ingenjör och lst tjänsteman Bo Lenberg och länsstyrelsens Åke Widgren som aktörer i Sydnytt 1996-09-25. Påhoppet och dess följdverkningar beskrivs nedan under rubriken 'Misstänkliggörande genom Sydnytt'.

TV-inslaget kom samtidigt som länsstyrelsens ledamöter 1996-09-25 erhöll skrivelse från LU med bl.a.

    1) beriktigande av Bergenudds osanna Rolands-Hav-uppgifter 1996-04-02 till ledamöterna,
    2) vägverkets information till allmänheten att Lunds universitet ansvarat för lokaliseringsutredningens avsnitt om naturmiljö och naturvärdering,
    3) kritisk granskning av yttrande avgivet av ännu en av vägverket upphandlad konsult.  Lars Franzen Lunds Universitet LU ställde återigen krav på MKB för jämförande värdering av vägalternativ. Lst informerar, Bergenudd omgående (1996-09-27) ledamöterna: "Vi finner att kravet på helt ny utredning är irrelevant i detta skede. Utredningen är inte slutförd, möjligheter att 'backa' i processen står öppen och ny relevant kunskap kan tillföras. . . . Skäl att kommentera den s.k. fornsjön finns inte eftersom någon sådan inte kunnat upptäckas av vägverkets geotekniker." Till bilden av svårigheterna för oss, i Skåne boende, att löpande bli underrättade, hör även det faktum, att desinformerande uppgifter som dessa ofta endast slumpmässigt och på omvägar nådde oss. En oss tillsänd artikel ur SSD 1996-07-24 omtalade exempelvis att "I all tysthet har vägverket beslutat utreda alternativa sträckningar av riksväg 29 förbi den omdebatterade mossen". Inte förrän vid huvudförhandlingen med Miljödomstolen 2001-09-11 kom de "i all tysthet utredda" alternativsträckningarna upp i offentlighetens ljus, kunde nagelfaras och befanns av miljödomstolen så undermåliga att vägverket 2001-09-28 erhöll föreläggande att utarbeta MKB etc. så att bedömning skulle kunna ske vid extra huvudförhandling (2002-02-12).

En BLT-artikel 1996-07-26 nämner forskningens ansträngningar att för framtiden rädda våtmarkskomplexet och fortsätter "På andra sidan står länsstyrelsen som kategoriskt vägrat att utreda naturintresset. . . . Och troget vid länsstyrelsens sida står vägverket. Men frågan är om inte vägverket börjar mjukna en aning och lyssna till den samlade vetenskapseliten". Då deklarerar en Ebbe Danielsson, teknisk rådgivare på vägverket i Jönköping "Vägverket har ingen egen expertis på området. Därför har vi bett en expert titta på de utredningar som vi gjort. ... Konsekvenserna behöver inte bli att vi följer hans linje. I det läget måste vi ju titta på miljökonsekvenserna av andra sträckningar. Och då kan det ju visa sig att den nuvarande sträckningen är det bästa alternativet". Den anlitade experten ovannämnde Lars Franzen, rekommenderar i sin rapport 1996-08-05 som bästa alternativ för att undvika störningar i Rolands Hav "en annorlunda sträckning än den nu föreslagna". (Se även 1996-09-25; referensguppen för MKB vid LU till länsstyrelsens styrelse.) Man frågar sig varför vägverket med skattemedel upphandlar experter vars rekommendationer man ändå inte följer.

Förutom muntliga uppgifter från inhyrd expert lämnar Bruch hämtar Bergenudd Rolands-Hav-förtalande material "hydrogeologisk" borrapport 1996-10-24. Bland uppseendeväckande formuleringar finner man där bl.a. följande vittnesmål från konsulten: "Torven är dock på nivån ca 3-5 m så lucker och vattenrik att vattnet ur hydrogeologisk synpunkt kan betraktas som sammanhängande". Vi rekommenderar att meningen med beskrivning av denna hydrogeologiska upptäckt genomläses och begrundas mer än en gång. Ty den vittnar om svår samvetsnöd. Mer ansträngt kan förnekandet av den stratigrafiska sanningen inte formuleras. För denna expertutredning, på vilken Bergenudd och vägverk (jfr ex.vis Lenberg i TV-intervju 1996-09-25) som lst, Vv och senare SvT baserade sina utsagor, utbetalade verket ett konsultarvode om 35.720 kronor. Och då naturvårdsorganisationen Wetlands International (WI), efter besök till våtmarkskomplexet Rolands Hav, agerar för dess bevarande, avfyrar Bergenudd lst tjänsteman följande på engelska språket:

 "We have not found that the Rolands Hav area comes up to the requirements needed to protect it as a nature reserve. Our point of view is based on a thorough knowledge of the area. ... It is, however, our wish that the damages on the area that the road construction might cause will be as small as possible. The environmental impact assessment must according to Swedish law be approved by the county administration board before the construction starts".

Med "thorough knowledge" avses i den "geohydrologiska" rapporten, med "environmental impact assessment approved by the county administration board" avses MKB godkänd av länsstyrelsen / Bergenudd och "damages which might be caused by the road construction" illustreras i figuren nedan.

Överkörd Natur

Efter det att Bergenudd lst nu för tredje gången förnekat fornsjön, lämnar vi för ögonblicket detta ämne men återkommer i fortsättningen ständigt till sanningars vedersakare.

Vägverkets arbetsplan för alternativ Öst är daterad 1997-05-15. Dess MKB, här benämnd MKB 2, är tillkommen av konsulter som självfallet inte informerat forskargruppen i Lund etc. om att en miljökonsekvensbeskrivning skulle tas fram. Och att öppet diskutera naturfakta och erhålla korrekta data från gruppen ingick inte i konsulternas verksamhetsmönster. Sakligt jämförande naturvärdering av väghuvudalternativen Väst och Öst saknas därför fortfarande och beträffande våtmarkskomplexet Rolands Hav upprepas återigen de verklighetsfrämmande uppgifter, som erhållits genom upphandlade konsulter och vidarebefordrats av Bergenudd. Lundagruppen yttrar sig 1997-07-07 över arbetsplanen, som i händelse av genomförande ofelbart skulle leda till omfattande miljöstörande ingrepp i mycket känsliga och värdefulla naturområden. (Betr. MKB 1-4 se dokument 2001-03-19.)

2001-03-19 MKB sammanfattning

från skrivelse från LU till miljödomstolen. Komplettering görs med anledning av att Vägverkets: MKB 4 okt 2000, där Verket anger att LU inte velat yttra sig.

     MKB 1 1994 utgör underlag för val av vägalternativ. 

  MKB 2 1997 tillhör arbetsplanen för alternativ Öst. Anges vara en fördjupad analys, men behäftas med grava felaktigheter om naturförhållanden

  MKB 3 2000 tillkom efter beslut av Lst styrelse (2000-04-04). Här återkommer kritiserade uttalanden om naturen.

MKB 4 2000 tillkom efter kritik av Lst. Fortfarande vidhålles kritiserade uttalanden om naturförhållanden vid Rolands Hav och är egentligen blott en upprepning av MKB 3.

Sammanfattande kritik av MKB 4

  1. Konsulten behärskar inte materialet eftersom hon inte har kompetens att vare sig utvärdera ekologiska och geologiska forskningsresultat eller att presentera sammanfattande bedömningar och synteser beträffande vatten.
  2. Grava felaktigheter upprepas från tidigare av Vv upphandlade MKB trots att de vederlagts med vetenskapliga bevisföring.
  3. De av lst i beslut 2000-04-04 uppställda kraven på MKB är inte uppfyllda
  4. De av lst i beslut 2000-06-29 uppställda kraven på bedömning av och kommentar till det forskningsarbete som pågår vid LU är inte uppfyllda
  5. Sammanfattande är MKB 4 en oprofessionell, torftig partsinlaga.

Medan tjänstemannen Bergenudd envist förnekar förekomsten av skyddsvärde naturområden i anslutning till vägalternativ Öst, yttrar sig Länsstyrelsens styrelse 1997-10-06, uppenbarligen efter intryck av skriftlig information från LU till var och en av ledamöterna, enligt följande över arbetsplanen: "Den östra sträckningen går fram genom ett större opåverkat mark- och vattenområde som enligt 2 kap 2 § naturresurslagen (NRL) så långt möjligt skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdets karaktär. Alternativ Öst berör också områden som enligt 2 kap 3 § NRL är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt, t.ex. området vid Rolands Hav". Ärendet hade nämligen nu flyttats från tjänstemannanivån till styrelseplanet. Man kunde därför lämna det aggressivt naturvärdesförnekande skrivsättet till förmån för uppmjukande formuleringar. Konkret hade detta emellertid ingen betydelse eftersom det politiska ställningstagandet från början var fixerat och oemottagligt för fackekologiska sakskäl.

I yttrande 1998-02-02 (ej i kronologin Kap II:3) från Tingsryds kommun påtalas samma mentalitet: "Trots de framförda argumenten från bl.a. Tingsryds kommun, en massiv opinion från lokalbefolkningen samt vägverkets egna utgångspunkter att västra vägkorridorsalternativet är det fördelaktigaste, har vägverket p.g.a. länsstyrelsens i Blekinge län agerande tvingats att utarbeta en arbetsplan för det östra vägvalsalternativet. På grund av vägbyggnadsförslagets mycket dåliga trafikekonomi har länsstyrelsen i Kronobergs län inga resurser att avsätta för att investera i en ombyggnad av riksväg 29 enligt det östra alternativet". Således påtalas återigen att objektivt jämförande värdering - naturvärdesmässig, samhällsekonomisk och kostnadsmässig - av vägalternativen Väst och Öst har förhindrats. Trots detta från olika håll så starkt klandrade sätt att åsidosätta miljöbalkens bestämmelser har vägverket tvingats utarbeta arbetsplan för alternativ Öst. Ansvaret för detta vilar entydigt på tjänstemannen Bergenudd eftersom han ansvarar för naturvärderingen, vilken anges vara helt utslagsgivande för val av vägalternativ.

Länsstyrelsen i Kronobergs län kan 1998-03-16 (ej i kronologin Kap 11:3) inte heller "medverka till att väg 29 mot Karlshamn får ny sträckning, eftersom lönsamheten här är starkt negativ". Man kan "från samhällets sida inte medvetet . . . investera i olönsamma projekt, och tyvärr går det inte att hitta andra plusvärden hos väg 29 som uppväger dess dåliga trafikekonomi. Ett skyddande av Karlshamns vattentäkt går att lösa billigare". I ny skrivelse 1999-12-15 från Kronoberg (Landshövding W Komstedt, Kommunikationsdirektör 0. Lundin) till Vägverket motsätter sig länsstyrelsen "med stor kraft" vägobjektet, "som i sin nuvarande utformning innehåller en mycket märklig kombination av låg lönsamhet (nettonuvärdeskvoten NNK - 0,4) och mycket stora intrång i främst naturmiljön. . . . Den av Vägverket valda utformningen har vi motsatt oss, eftersom den innebär kapitalförstöring. . . . Det naturligaste hade varit att ansluta vid dalgången med en bro [bro över Mieån i Hakefors området] och lägga den nya vägen väster om den gamla, men detta har naturvårdssidan på länsstyrelsen i Blekinge motsatt sig med hänvisning till att den sträckningen skulle tangera ett skogsområde med åsidosatt gammal skog som blivit riksintressant. . . . Det är fel väg som byggs vid fel tidpunkt och i fel sträckning".

Misstänkliggörande genom Sydnytt

Under perioden 19-26 september 1996 var jag, Sven Björk, inbjuden till Fachgebiet Limnologi vid tekniska universitetet i Berlin, till Botaniska institutionen vid Greifswalds universitet och deltog i ett därifrån organiserat våtmarkssymposium i Angermünde. Vid hemkomsten till Österlen på kvällen den 26 september möttes jag av en film inspelad från Sydnytt 1996-09-25.

Friluftsscenerna:

A) fornsjön Rolands Hav,
B) fastigheten Norra Elmta inklusive brevlåda med namnet Björk. Aktörerna: reporter från Sydnytt, vägverkets ingenjör Bo Lenberg och länsstyrelsens byrådirektör Åke Widgren.

Manuset innehöll de fyra momenten:

1) MKB-konsulten,
2) länsstyrelsens val av vägalternativ Öst,
3) fornsjön Rolands Hav inte unik utan är en mosse uppblandad med gyttja och förmultnad torv,
4) Norra Elmta, som enligt reportern skulle ligga mycket nära nya väg 29 om vägverket får som de vill.

Action:

Bo Lenberg försöker med gammal björkstam penetrera gungflytäcket över fornsjön Rolands Hav.

Filmens budskap:

Orsaken till Björks med fleras agerande för att rädda våtmarkskomplexet Rolands Hav är att förhindra vägbygge nära Norra Elmta. Se fullständig text i dokument 1996-09-25.

1996-09-25 
SvT 2 Reporter Peter Kullring Programinslag om våtmarkskomplexet Rolands Hav med Åke Widgren lst Blekinge och Bo Lenberg Vägverket sydost. Inspelningsplats Rolands Hav

Kullring: [Inleder med följande exklamation; detta är mossen som] satt delar av den akademiska världen i gungning. I kanten av den här mossen vill vägverket dra fram den nya sträckningen av väg 29, men se det protesterar en rad professorer mot. Professor Sven Björk vid ekologiska institutionen vid Lunds universitet menar att mossen är världsunik och i en rad artiklar har samme professor i stort sett dömt ut alla andra undersökningar. Och idag var det dags igen. I en artikel i Blekinge läns tidning anklagas vägverket för att ha bluffat.
[Vänd till Bo Lenberg:] Ni har personer nu, som ni kallar "civila" personer eller vad det nu heter. Det är alltså konsulter som ni har anlitat.
Lenberg: Det är en expert, som vi har anlitat för den här naturvårdsutredningen och han tillhör då den ekologiska institutionen på Lunds universitet. Vi har fått fatt i honom genom referenser och andra som han haft uppdrag tillsammans med på den här institutionen. Så det är ingen som vi har plockat direkt ur backen.
Kullring: Vägverket har fått i uppgift att hitta en ny lämplig sträckning av väg 29 från Södra Hoka norr om Karlshamn till Grönadal en bit in i Småland. Tre alternativ har förekommit. Men till slut blev det den östra sträckningen som vid vägverkets undersökningar visade sig vara den mest lämpliga. Men där denna sträckning skall gå fram finns då den här våtmarken som professor Björk så starkt vill värna om och som andra experter inte anser vara märkvärdigare än någon annan i närheten.
Widgren: Ja, det är säkert många som säger att dom har rätt och som sväljer deras argument, men vi har ju en helt annan uppfattning. Vi har ju en god kunskap om dom våtmarkstyper, våtmarker och skogar och naturområden som finns i länet. Det finns ingenting i det här området som gör det unikt.
Kullring: Men [otydligt ord], menar Björk, att mossen innehåller ett unikt förhistoriskt vatten. Men den undre bilden [av två "mosse-tvärsnitt", se Fig II:3- 9 D] visar hur det i verkligheten ser ut enligt vägverkets undersökningar.
Lenberg: Visst finns det mycket vatten i mossen men det är så uppblandat med mycket förmultnande torv och ser i genomskärning ut som en helt vanlig mosse. Och vi har även gjort en våtmarksutredning för att jämföra det här med andra våtmarker i länet och funnit att detta är en helt vanlig mosse, som inte har några unika värden.
Kullring: Ord står mot ord alltså och frågan är vem som har rätt. Till saken hör emellertid att om vägverkets förslag går igenom, och mycket talar för det, så hamnar denna fastighet mycket nära den nya vägen, en fastighet som ägs av professor Sven Björks son.
[Annan reporter]: Och professor Björn Berglund anser tillsammans med tre andra lundaprofessorer att yttrandet [avser MKB] hade skrivits under stark tidspress och att en ordentlig miljökonsekvensbeskrivning inte har gjorts. Berglund anser att Rolands Hav är ett mycket värdefullt orört myrområde och att det nu gått prestige i frågan. Nu står exploateringsintresset mot miljövårdsintresset menar professor Björn Berglund.

Tvärsnitt genom Rolands Öga Överkörd Natur Vägverkets resultat Överkörd Natur

Sven Björks principskiss vid en exkursion till området  och Vägverkets expertbild, som färgat MKB 2. Det framkommer med viss tydlighet att Vägverkets expert har lånat Sven Björks skiss men den råkar vara flippad vilket framkommer bland annat genom bakvända L som skall kodas för lera. Se vidare

Sydnyttinslag var ett synnerligen skickligt val av misstänkliggörande medel. Spridningen var närmast heltäckande inom en stor region, budskapet enkelt och lättförståeligt och genomslaget praktiskt taget outplånligt. Drygt 10 år efter sändningen blir måltavlan för angreppet fortfarande då och då påmind om inslaget. Den uppenbara svagheten i sydnytts arrangemang var att måltavlan inte var närvarande vid den dokumenterande inspelningen. Anmälan gjordes därför 1996-10-07 till Granskningsnämnden för radio och TV: "Med all önskvärd tydlighet demonstrerades i Sydnyttinslaget avsikten att misstänkliggöra hela aktionen att för framtiden bevara våtmarkskomplexet Rolands Hav. ... Denna typ av osakkunnigt vinklad nyhetsförmedling står helt i strid med de mest elementära regler för sund och objektiv journalistik".

Slutklämmen i yttrandet 1997-01-10 från Sveriges television, Sam Nilsson, låter som följer: "Som framgår av reportaget påstås aldrig att professorns engagemang i saken påverkats av att hans sons hus ligger vid den aktuella vägsträckningen. Enligt redaktionens uppfattning torde det dock, med tanke på ärendets kontroversiella karaktär och Sven Björks starka engagemang i frågan, inte sakna intresse att i sammanhanget informera om detta förhållande". Riktigheten av vår i anmälan formulerade karaktäristik av programinslaget som "utslag av primitiv skandal- och skvallerjournalistik, byggande på irrelevant material med från en part viskade antydningar", kunde inte ha bekräftats på klarare sätt än genom Sam Nilssons utsaga.

Sam Nilssons yttrande blev självfallet granskat och bemött av oss (1997-01-16). Granskningsnämnden fällde 1997-03-03 inslaget med följande motivering: "Inslaget innebar ... att Sven Björk misstänkliggjordes för att ha personliga motiv för sin kamp mot det aktuella vägbygget genom Rolands Hav. Enligt nämndens mening var den anklagelse som härigenom kom att riktas mot Björk så allvarlig att han borde ha getts tillfälle till bemötande i någon form. Då så inte skedde finner nämnden att inslaget i denna del strider mot kravet på opartiskhet i 6 § radiolagen". Beslutet refererades på brukligt sätt i TV2, men vem lägger märke till ett sådant meddelande 5 månader efteråt.

Grogrund och förspel till Sydnyttinslaget kan bakåt spåras i bl.a. BLT 1996-03-12/13, 1996-03-19. Och i BLT 1996-05-13 dundrar ett kommunalråd, Mats Olsson, i Karlshamns kommunfullmäktige "att de forskare och professorer som nu agerar för att rädda Rolands Hav, inte gör det för att området är ett värdefullt område. De gör det bara för att en av professorerna, Sven Björk, har en son som har en sommarstuga i området." Bakgrundsbilden klarnar ytterligare i BLT 1996-05-15 där kommunalrådet Olsson på redaktör Anders Mildners fråga på vad han grundar sina anklagelser svarar: "Jag har haft två informationsträffar i länsstyrelsens styrelse, säger Mats Olsson. Där konstaterades det att det inte finns ett sådant Rolands hav, som den där professorn talar om. Om länsstyrelsens naturvårdsenhet med Lars Bergenudd i spetsen har konstaterat att det inte finns något riksintresse i området så litar jag på det. För om det är någon i det här länet som brukar hävda naturvårdsintressen så är det Bergenudd".

JO-anmälan av vägverket för vilseledande information

Vägverkets information om att Lunds universitet ansvarat för utredningens MKB del 'Naturmiljö' (MKB 1) fyllde oss med förvåning. Vi spårade ansvaret till en privatkonsult och studerande vid Ekologiska institutionen. En så flagrant desinformation som att Lunds universitet med dess totala expertkår påtagit sig ansvaret för naturmiljödelen av MKB måste självfallet påtalas. Prefekten för Ekologiska institutionen vid Lunds universitet tar 1996-09-17 i skrivelse till länsstyrelsens i Blekinge styrelse avstånd från vägverkets uppgift. På samma sätt informerar 1996-09-25 även Referensgruppen för MKB, Biologisk-geovetenskapliga sektionen, Länsstyrelsens styrelse om lokaliseringsutredningens vilseledande uppgifter. Eftersom vägverkets rättsuppfattning inte påverkades av anmärkningarna mot den uppenbara osanningen i lokaliseringsutredningen och länsstyrelsen inte heller reagerade, vände vi oss 1998-08-03 till Riksdagens Ombudsmän, JO, med anmälan mot vägverket för missvisande uppgifter. Länsstyrelsen Blekinge hade - egenskap av MKB-granskande myndighet inte sett till att den till allmänhet och myndigheter lämnade vilseledande informationen beriktigats beträffande ansvaret för lokaliseringsutredningens MKB.

JO begärde in yttrande från Vägverket, Jan Brandborn som gör gällande att "Länsstyrelsen har kvalitetssäkrat beskrivningen av konsekvenserna. Många, inklusive länsstyrelse och kommun, har ansett att beskrivningen har varit mycket bra och utgjort tillräckligt underlag för val av korridor. . . . Påståendet i anmälan . . . är således felaktigt". I vårt svar 1998-11-20 på vägverkets yttrande konkluderas att "Förslaget om erinran mot Vägverket för vilseledande information till allmänhet, myndigheter och organisationer kvarstår intakt enligt vår skrivelse 1998-08-03. Vägverket har i sitt remissvar inte i något avseende undanröjt eller försvagat argument för erinran. Verket har tvärtom givit anledning att klarlägga ytterligare försvårande omständigheter." Brandborns Vägverkets formulering "Länsstyrelsen har kvalitetssäkrat beskrivningen av konsekvenserna" är för den initierade genomskinlig kosmetika som inte kan dölja det innehållslösa underlaget; eftersom beskrivning av konsekvenser saknas, finns ingenting att kvalitetssäkra.

Efter utredning konstaterar JO 1999-12-10 "Att lokaliseringsutredningens uppgifter om Lunds universitet och Ekologiska institutionen som ansvariga för arbetet med avsnittet om naturmiljö var oriktiga framgår av anmälan och den utredning som nu genomförts. På grund det ovan anförda anser jag att Vägverkets region försummat se till att uppgifterna blev riktiga." Vägverkets handlingsmönster och JO:s utslag blev föremål för betydande intresse i pressen, men varken vägverk eller länsstyrelse låtsades om tillrättavisningen.

Talerätt i och utanför miljödomstol

Talerätt i miljömål" är titeln på Roberth Nordhs innehållsrika doktorsavhandling, som kom ut 1999, samma år som miljöbalken började gälla. När hotet mot Rolands Hav seglade upp, hade vi självfallet inte någon som helst ekonomisk möjlighet att anlita juridisk sakkunskap. Med tacksamhet anammade vi den hjälp vi i akademiskt kollegialt samarbete kunde komma i åtnjutande av. Vi fick helt enkelt pröva oss fram. Huvudsaken var att presentera vetenskapligt underlag för att säkerställa naturområden som för framtida tvärvetenskaplig forskning och undervisning var speciellt värdefulla. Våra institutioner hade under åtskilliga årtionden, spontant eller på begäran, åt myndigheter lämnat anvisningar om sådana områden. Den dåvarande länsstyrelsens Blekinge oförmåga till normal kontakt, förnekande av de av oss bevisade naturvärdena och dess kompakta motstånd mot våra ansträngningar att för framtiden bevara värdefull natur var en total överraskning. Samtidigt lockade emellertid detta beteendemönster till mera fullständigt utforskande av myndigheters medel och metoder inom ansvarsområdet naturvård. Vägverkets kompetens och beteendemönster visavi naturvärden var däremot från början allmänt bekant.

Vi yttrade oss över lokaliseringsutredningen, sökte med vetenskapliga motiveringar få våtmarkskomplexet Rolands Hav skyddat samt granskade och riktade anmärkningar mot arbetsplanen med dess primitiva MKB (1997-07-07, 1997-08-20, 1997-12-09). I vägverkets sammanställning (Karl-Erik Nilsson & Bo Lerberg) 1997-09-04 av remissyttrandena dokumenteras verkets oförmåga att tillägna sig forskningsfakta. Vägverkets 1998-02-20 fastställda arbetsplan överklagas av oss 1998-03-23. Samtidigt överklagar markägarna mangrant. Ärendet överlämnas till kommunikationsdepartementet, som ger oss möjlighet att inkomma med ytterligare material. Detta sker 1998-06-22. Men på förslag av vägverket lämnas överklagandet från LU - av verkets egenhändiga beslut att fastställa arbetsplan för omläggning av väg 29 - utan åtgärd av näringsdepartementets Björn Rosengren 1999-10-14. Ämnesrepresentanterna för geologi och limnologi vid Lunds universitet kan "inte anses vara berörda av arbetsplanen på ett sådant sätt att de har rätt att överklaga Vägverkets beslut". Att våra ämnesområden nu och för framtiden i högsta grad var berörda av arbetsplanen eftersom forskning och utbildning representerar viktiga allmänintressen i samhället, var uppenbarligen obekant för Rosengren. När vi, liksom alla markägarna, senare begärde omprövning av regeringens beslut om fastställelse av arbetsplanen, anger Björn Rosengren som skäl för regeringens oförändrade inställning endast: "Regeringen, som i beslutet den 14 oktober 1999 överprövat Vägverkets beslut i ärendet, vidtar ingen åtgärd med anledning av framställningarna." Det som högtidligt kallas "överprövning" är med avseende på prövning av naturvärden fullständigt innehållslöst.

Då det gällde överklagandet i fråga om inrättande av skydd enligt naturvårdslagen för Rolands Hav hänvisade miljödepartementets Kjell Larsson (1999-06-23) endast till länsstyrelsens i Blekinge län beslut 1996-03-12 att avslå vår framställan om skydd enligt naturvårdslagen. "Enligt 22 § förvaltningslagen (1986:223) får ett beslut överklagas av den som beslutet angår, om det gått honom emot och beslutet kan överklagas. . . . Länsstyrelsens beslut att inte inrätta något skydd enligt naturvårdslagen för Rolands hav kommer av en bedömning av hur ett allmänt intresse skall tillvaratas. Detta kan således inte anses angå Björn Berglund m.fl." Med motiveringen att allmänintresset att säkerställa ett nyckelområde för framtida forskning och undervisning i geologi, limnologi och annan ekologi inte angår ämnesföreträdare för dessa ämnen omintetgör således en tjänsteman vid blekingelänsstyrelsen ansträngningarna att bevara våtmarkskomplexet Rolands Hav. Det dröjde, som tidigare nämnts, drygt tre år efter vårt överklagande 1996-03-26 innan vi 1999-05-20 fick kännedom om att lst 1996-05-23 avslagit vår framställning om våtmarkskomplexets skydd. Efter dessa tre år bereddes vi emellertid av miljödepartementet möjlighet att yttra oss över lst avslag. Det gjorde vi också mycket riktigt 1999-06-01. Men mycket för våra strävanden ofördelaktigt hade hunnit uträttas under tiden. Eftersom vetenskapligt underbyggda argument visade sig oanvändbara för att få området skyddat, var det nu helt uppenbart att talerätt enligt den urmodigt primitiva, uteslutande ekonomiskt baserade modellen var nödvändig inför miljödomstolens hantering av Rolands-Hav-ärendet.

Medan begreppet 'vetenskaplig forskning' från allra första början var ett tungviktigt argument mot vägalternativ på Mieåns västsida (1994-06), var det verkningslöst mot vägdragning på åns östsida. Vi såg emellertid med tillförsikt fram emot vägärendets behandling i miljödomstolen. De gamla vattendomstolarna var borta och deras föråldrade lagverktyg var utbytta mot miljöbalkens i vårt tycke såväl stilistiskt som innehållsmässigt ekologiskt någorlunda fräscha paragrafer med hållbart fungerande ekosystem som målsättning. Hittills hade det inte spelat någon roll om vare sig vi eller sakägare argumenterat mot undermålig MKB och utebliven jämförande analys av olika vägsträckningsalternativ. Allt hade styrts från vägverk och länsstyrelse. "Läser man de handlingar som finns med anmälan [1999-12-17] till EU-kommissionen inser man snart att vägverket och länsstyrelsen beslutat sig för att dra vägen över Rolands Hav långt innan några utredningar av området gjorts av vägverket eller länsstyrelsen" (1999-12-24).

När vägverket till miljödomstolen ingav separat ansökan om tillstånd att bygga om bron över Mieån vid Brogylet, uppfattade vi detta som det vanliga knepet att med domstolshjälp få en stödjepunkt för mer eller mindre automatisk låsning till hela vägprojekt Öst. I skrivelse 2000-10-06 till miljödomstolen påpekade vi, att tillståndsansökan saknade relevant underlagsmaterial. Vidare saknades jämförande utvärdering av vägplaneringens huvudalternativ. Vår begäran hos miljödomstolen om inhibition av vidare planering av vägbygge inklusive ombyggnad av bro, avvisar domstolen med motiveringen att den inte fattat något beslut i målet som kan överklagas. Miljödomstolens beslut 2000-11-15 kunde emellertid till vår förvåning överklagas till miljööverdomstolen, Svea hovrätt. Vilket vi gjorde, 2000-12-06, med följande förväntade resultat: "Miljööverdomstolen har genom det överklagade beslutet avvisat klagandenas yrkande om inhibition på den grunden att domstolen inte fattat något beslut i målet, som kan överklagas och att domstolens vidare handläggning av målet inte kan inhiberas. Som miljödomstolen har redovisat finns inte något verkställbart beslut i målet att inhibera. Frågan har emellertid uppkommit om klagandenas talan i målet inte hade bort avvisas redan på den grunden att klagandena saknar partsbehörighet. Klagandena har därför här, efter föreläggande, yttrat sig i frågan om rätt att föra talan i ansökningsmålet vid miljödomstolen". Vår nyfikenhet om vad som dolde sig i den uppenbara återvändsgränden där ett överklagbart beslut ännu inte fattats men ändock kunde överklagas hade därmed stillats. Ingenting hade nämligen framkommit vid domstolarna om att "klagandena är ägare eller innehavare av särskild rätt till fast egendom som berörs av det nu sökta vattenföretaget".

Vår begäran om inhibition sändes av miljödomstolen på remiss till vägverket och besvarades 2000-10-30 där utförligt och ambitiöst av Bo Lenberg. Avslutningsvis framhålls då "att Berglund, Björk och Granéli såvitt förstås yttrar sig endast i egenskap av privatpersoner. Förutom att de inte ens är sakägare har . . . Ekologiska institutionen vid Lunds universitet ingen uppfattning i ärendet, trots att Berglund, Björk och Granéli av någon anledning begagnar institutionens brevpapper". Medan citatet här endast medtas som kuriosum (betr. upplysande kommentarer för den icke universitetsinvigde se 2001-03-19), avslöjar Lenbergs verkets yttrande emellertid även följande: "Klagomål har i och för sig framförts till Europeiska kommissionen, men det har besvarats av den svenska regeringen genom miljödepartementet". Verket är således 2000-10-30 informerad om den skriftväxling med uppgifter från länsstyrelsen Blekinge som basmaterial beträffande vilken vi inte erhöll kännedom förrän 2000-11-03 (artikel i BLT) och därefter kunde nysta upp informationsväven för 2000-11-13/14 (partiellt) och 2001-04-20 (fullständigt). I ärendet yttrar sig även vägverkets Bengt Johansson 2001-05-18 som svar på inlaga av boende Johnny Berggren, i Ihre: "Den helhetssyn som efterlyses har tillämpats vid Regeringens prövning och med dess prövning av arbetsplanen. Dessutom har Regeringen särskilt yttrat sig till Europeiska kommissionen i brev daterat 2000-05-05". Inga som helst bevis finns att regeringen tillämpat ekologisk eller annan helhetssyn vid någon form av prövning eller "överprövning". Falsarierna i regeringens yttrande 2000-05-05 till Europakommissionen är däremot grundligt utredda och ovedersägligt belagda (2001-10-19).

I historieskrivningen om väg 29 framstår, som ovan nämnts, evenemanget fredagen den 26 januari 2001 som en för vägverksamheten i sin helhet signifikativ företeelse (se 2001-01-27). Ty då samlades, i södra delen av den tilltänkta väglinjen, landshövdingen Lönnqvist, kommunalrådet Magnusson, vägdirektören Forsgren, kommunalrådet och vägdirektören med flera. Utrustad med motorsåg, iklädd skogshuggarmundering från "Vägverket Produktion" och bevakad av pressens representanter startade landshövdingen symboliskt bygget av väg 29 genom att fälla ett träd. Efter fallet förevigades fotografiskt handskakningen landshövding kommunalråd.

Överkörd Natur landshövding demonstrerar
KB fäller träd längs 29, en förtida Northug-företeelse.

Och detta inträffade drygt sju månader innan vägärendet 2001-09-11 började behandlas i miljödomstolen.

I god tid (2000-06-26) förberedde vi tillsammans med ägaren, Gunnar Johansson, av den centrala delen av våtmarkskomplexet Rolands Hav underlaget för vår talerätt i miljödomstolen och erhöll vederbörlig fullmakt 2001-02-26 och 2001-03-30. Målet M 326-00 vid Växjö tingsrätt, miljödomstolen, rubricerades "Vägbank m.m. i våtmarkskomplexet Rolands Hav vid Jeppshoka". Skriftliga inlagor skulle inges till miljödomstolen senast 2001-03-05. Våra erinringar mot vägverkets ansökan om tillstånd att genomföra urschaktningar, bygga vägbank m.m. i våtmarkskomplexet Rolands Hav ingavs i koncentrerad form till miljödomstolen 2001-02-26/27 och kompletterades 2001-03-19. Stark kritik riktades mot de partsinlagor och konsultalster med grava felaktigheter vägverket upphandlat och inkluderat som MKB-dokument. De av länsstyrelsens miljövårdsdirektör och avdelningsdirektör Ingvar Carlsson och avdelningsdirektör Lars Bengtsson uppställda kraven på miljökonsekvensbedömning och hänsynstagande till våtmarkskomplexets forskningsvärde var inte heller uppfyllda. Ytterligare ett mål, M 70-01, gällande markavvattning inom Blekinge län, hade i högsta grad relevans för våtmarkskomplexet Rolands Hav. I detta ärende skulle inlagor inges till domstolen senast 2001-04-02. För andra våtmarker än Rolands Hav ingavs inlagor från ett dussintal markägare.

Det visade sig, att miljödomstolen vidarebefordrade våra inlagor (se 2001-05-21) för yttrande till Naturvårdsverket, som i sin tur (2001-07-06) endast hänvisade till omdömen fällda av länsstyrelsen i Blekinge! Och vägverkets Bengt Johansson upprepar 2001-09-03 att "Uppgiften om fritt vatten är inte korrekt. Detta framgår av ansökningshandlingarna, bilaga 5:1" (=MKB 2). Flitigt citeras vidare den famösa skrivelsen 2000-05-05 från departementsrådet Rubenson vid miljödepartementets rättsenhet, som även han försetts med material från länsstyrelsen i Karlskrona.

Miljödomstolen, huvudförhandling, förlust av talerätt och dom

Så kom då den historiska 11 september 2001 med huvudförhandling i Karlshamn beträffande våtmarkskomplexet Rolands Hav. För första gången skulle vi få möjlighet att direkt framföra våra argument. Vi bekräftar områdets betydelse för forskning och undervisning, hävdar att våtmarkskomplexets vetenskapliga och pedagogiska värde skulle totalförstöras om föreliggande vägplan realiserades samt förklarar att MKB-materialet är otillräckligt för bedömning om ett alternativ med östlig vägsträckning ur forskningssynpunkt skulle kunna accepteras. Som väntat fokuserades stort intresse på våtmarkskomplexets fornsjö, Rolands Hav sensu stricto. Vägverket redogjorde för det underlag, som ligger till grund för verkets och länsstyrelsens ihärdiga förnekande av förekomsten av fritt vatten under gungflyet i Rolands Hav.

Från Lunds universitets sida kunde vi nu i miljödomstolen smula sönder vägverkets  framställning. Samtidigt bevisades att varken vägverkets eller länsstyrelsens tjänstemän kunskapsmässigt förmått assimilera den av oss lämnade informationen om våtmarkskomplexets vetenskapliga naturvärden och forskningspotential (2001-10-02). Efter vår föredragning ställde vi den direkta frågan om allt var klart uppfattat eller om någon hade något att tillägga. Ingen anmälde avvikande mening. Man kan till och med ställa sig frågan om våra inlagor över huvud taget lästs. Mycket tyder på rundgång av endast de från länsstyrelse/ vägverkstjänstemän lämnade osanna uppgifterna, en rundgång med utskott dels via miljödepartementets rättsenhet (departementsrådet Stefan Rubenson 2000-05-05) till Europeiska kommissionen, dels via naturvårdsverket till miljödomstolen.

Föreläggande; MKB ej tillräcklig

Redan 2001-09-28 erhåller vägverket i föreläggande från miljödomstolen underrättelse om att domstolen "funnit att miljökonsekvensbeskrivningen i ansökan inte är tillräcklig för att domstolen i sak skall kunna ta ställning till yrkade åtgärder." Fem alternativa väglinjer har på karta markerats genom den s.k. östra vägkorridoren, men miljökonsekvensbeskrivningen är obrukbar som bedömningsunderlag (jfr 1996-07-24 och 2001-09-11, protokoll med yttrande av SB under rubriken "Miljöeffekter och Miljökonsekvensbeskrivning m.m.). Miljödomstolen konstaterar: "Sökanden tillförde [vid huvudförhandlingen] inte något nytt material eller kompletterande redovisning ... trots efterfrågan från både domstolen och sakägare. Mot bakgrund av dessa brister och de intressen som har åberopats till stöd för att de åtgärder som avses med ansökan inte bör tillåtas måste miljökonsekvensbeskrivningen kompletteras i följande avseenden så att miljödomstolen skall kunna bedöma tillåtligheten av de sökta åtgärderna. En fördjupad utredning av ... alternativa vägsträckningar förbi Rolands Hav ... skall redovisas. Av redovisningen skall bl.a. framgå de olika alternativens inverkan på förhållandena i våtmarkskomplexet 'Rolands Hav'. Vidare skall redovisningen omfatta följande för var och en av de redovisade vägsträckningarna:

a) konsekvenser ur naturvårdssynpunkt för området samt konsekvenser för pågående forskning och områdets framtida värde i det avseendet d.v.s. för forskning med i huvudsak sådan inriktning som den som f.n. pågår inom området. ... [se vidare dokument 2001-09-28]
Den utredning som avser punkten a) ovan skall tas fram efter samråd om inriktningen med företrädare för Lunds universitet, Ekologiska institutionen.

Efter att ansökan har kompletterats kommer miljödomstolen att förordna om den vidare handläggningen. Kommer begärd utredning inte in inom angiven tid kan målet komma att avgöras i föreliggande skick." Vi fann det självfallet uppmuntrande, men samtidigt helt självklart att miljödomstolen slagit ner på vägverkets undermåliga MKB och samtidigt lyft fram naturvårdsärendet Rolands Hav. Att detta skulle framstå som en exklusivitet förstod vi inte förrän en fackjurist lyckönskande upplyste oss om detta.

Huvudförhandling i det andra målet, M 70-01 markavvattning, med anknytning till våtmarkskomplexet Rolands Hav ägde rum 2001-09-13 och 2001-10-25. Vi hade därvid tillfälle att föredraga kvantitativa och kvalitativa aspekter på vattenfaktorns miljömässiga betydelse och allmänintressets krav på miljömässig helhetsbedömning (2001-11-04). Reaktionsmönstret hos olika organogena jordarter vid inblandning i vatten som avleds från dränerade våtmarker demonstrerades.

Vägverket inkommer 2001-11-06, genom Bengt Johansson, med yttrande i anledning av miljödomstolens föreläggande. Till Bengt Johanssons yttrande fogades tabellariska översikter över miljökonsekvenser beträffande alternativa vägdragningar förbi våtmarkskomplexet Rolands Hav. Dessa hade sammanställts av vägverkets landskapsarkitekt Peter Hermansson efter besök på Ekologiska institutionen i Lund i enlighet med miljödomstolens föreläggande (se även 2001-11-07).

Symptomatiskt för vägverket är att det genom Johansson vägverket först och främst "vill framhålla att regeringen prövat den vägsträckning som är föremål för miljödomstolens villkorsprövning. Efter regeringens prövning har fastställelsebeslutet vunnit laga kraft. För övriga alternativ finns därför ingen rådighet". Som bekant har regeringens "prövning" baserats på vägverkets och länsstyrelsens utsagor bestående av dels direkta osanningar om naturvärden, dels förtigande av sådana värden.

Johansson Vägverket fortsätter med påståendet "Vid Vägverkets samlade bedömning har hänsyn tagits till att ett av huvudmålen med en ny vägsträckning har varit att skydda Karlshamns kommuns ytvattentäkt, Mieån, så långt som möjligt". Eftersom vägverkets planering skett utan hänsyn till vattenfaktorn inom det landskap, som föreslås bli genomkorsat av ny väg, är en samlad bedömning inte möjlig att göra, i synnerhet som vägsträckningen förlagts till våtmarkslandskap, vars avrinnande vatten är kvalitetsstyrande för Mieån.

"I sammanhanget kan även noteras" skriver vägverket Bengt Johansson "tidigare kända omständigheter vad gäller miljödepartementets svar till Europeiska kommissionen daterat 2000-05-05 och Naturvårdsverkets yttrande till miljödomstolen daterat 2001-07-06". Johansson Vägverket förbigår således det för myndigheterna pinsamma förhållandet att såväl miljödepartementet som naturvårdsverket vidarebefordrat falska uppgifter från länsstyrelsen i Karlskrona. Vägverket fortsätter med att betona att regeringens beslut "ska också ses mot bakgrund av den omfattande planeringsprocess som genomförs i ett vägprojekt av denna storleksordning". Det är emellertid processens kvalitativa innehåll, icke dess tidskvantitativa och medelsförbrukande omfattning som fäller utslaget. Och så kommer vägverket med det hotande påståendet: ”I det fall Miljödomstolen inte ger tillstånd för ansökt projekt kommer en alternativ utbyggnad att kunna ske tidigast inom 7-12 år!" Även vid miljödomstolens huvudförhandling fälldes ett liknande yttrande, då med tidsomfattningen 12 år.

2002-01-11 meddelade miljödomstolen att vid förhandling den 12 februari 2002 kommer den - efter domstolens föreläggande av vägverket utarbetade - kompletterande utredningen angående alternativa vägdragningar förbi Rolands Hav (mål M 326-00) att behandlas. Vid denna förhandling överlämnade vi våra skriftliga kommentarer till vägverkets Bengt Johanssons yttrande.

Vägverkets tjänsteman   berörd markägare till Rolands Hav och underrättar om att "väg skall byggas här under alla omständigheter. Blir det inte över Rolands Hav blir det 25 m öster om er gård". Markägaren uppgavs ha blivit övertalad att inte låta LU få fortsatt talerätt. Återkallandet av vår fullmakt är mycket riktigt daterat 2002-01-17 och stämplad i miljödomstolen, Växjö tingsrätt, följande dag. LU:s talan i miljödomstolen var därmed irrelevant.
(Detta torde kunna betraktas som övergrepp i rättssak. webbmaster)

Svenska Naturskyddsföreningen

. . . men talan kan enl. MB 16 kap 13 § föras av naturvården. Vid ytterligare telefonsamtal 2002-01-18 från Tommy Strannemalm meddelades, att han även kontaktat miljörådet Bertil Norén, miljödomstolen, Växjö, i talerättsärendet. Norén hade endast upplyst om att vår (forskargruppen i Lund-Uppsala) insats vid förhandlingen 2002-02-12 skulle vara irrelevant. Strannemalm hade emellertid i sitt sökande efter konstruktiva råd gått vidare till miljööverdomstolen och där fått tala med hovrättsassessorn Inge Karlström, som gett rådet att vi med stöd av 16 kap 13 § miljöbalken skulle söka få naturvårdens rätt att överklaga. LU tog 2002-02-01 kontakt med Svenska naturskyddsföreningen. Vägärendets dokument översändes för granskning och ett överklagande utarbetades av föreningens jurist.

Vid sedvanlig förberedande genomgång av handlingar hos aktförvararen, rådhuset Karlshamn, påträffades återkallandet av den fullmakt vi haft att föra markägarens talan beträffande skyddet av våtmarkskomplexet Rolands Hav. Vid miljödomstolens förhandling 2002-02-12 överlämnades av oss två dokument;
1) kommentarer till vägverkets skrivelse 2001-11-06 och
2) granskning i relation till tidigare ställningstaganden av yttrande 2001-12-07 från tjänstemän vid länsstyrelsen i Blekinge län. Yttrande med anledning av uppgifter som framkommit i anslutning till huvudförhandling 2002-02-12 samt sammanfattning av vår muntliga föredragning vid förhandlingen tillställdes miljödomstolen 2002-02-20.

Det skall här erinras om att miljödomstolen 2001-09-28 i föreläggande till vägverket konstaterat "att miljökonsekvensbeskrivningen i ansökan inte är tillräcklig för att domstolen i sak skall kunna ta ställning till yrkade åtgärder". Miljödomstolen kräver dessutom av vägverket att MKB för alternativa väglinjer förbi Rolands Hav skall utarbetas i samråd med Ekologiska institutionen vid Lunds universitet. Som visats ovan genomförs detta för att behandlas vid den fortsatta huvudförhandlingen 2002-02-12. Eftersom vi inför denna huvudförhandling fråntagits talerätten, skulle vår närvaro vid förhandlingen enligt miljörådet Norén (i telefonsamtal med Tommy Strannemalm) komma att bli irrelevant. Följden skulle då bli att utredningen och miljödomstolens granskning beträffande de alternativa väglinjerna - linje röd, gul, grön och blå - förbi Rolands Hav omintetgjordes. Detta trots att miljödomstolen i föreläggande påtalar MKB:ns brister och "funnit att miljökonsekvensbeskrivningen i ansökan inte är tillräcklig för att domstolen i sak skall kunna ta ställning till yrkade åtgärder".
(Nu är snart de miljörättsliga övergreppen i kapp med hovrättsassessor Turéns ingripande i motsvarande olagliga vattenmål vid Hornborgasjön 1933 webbmaster)

Dom i Rolands-Hav-målet meddelades 2002-03-28. Miljödomstolens bedömning är emellertid nu "att miljökonsekvensbeskrivningen, såsom den har kompletterats under målets handläggning, är tillräcklig som underlag för prövningen och bör godkännas". Säreget är naturligtvis att MKB-kompletteringen inte blev bedömd i någon komparativ granskning av vägalternativ för vilken den enligt föreläggandet var ofrånkomlig för domstolens ställningstagande. Domstolen frånsäger sig sålunda här implicit behovet av ekologiskt underlagsmaterial och sakkunskap. En samlad bedömning av identifierade direkta och indirekta effekter/konsekvenser saknas och en avsevärd del av den nu miljödomstolsgodkända MKB framställningen går ut på att förneka vetenskapligt fastställda naturförhållanden. Grundläggande jämförande analys av alternativa sträckningar saknas återigen i bedömningsunderlaget. Domstolen fortsätter; "de sökta åtgärderna ingår som en del i ett större projekt att bygga om väg 29 men kan enligt miljödomstolen prövas för sig. Domstolen har i andra mål prövat åtgärder inom andra delsträckor av den nya dragningen för väg 29" (se 2001-06-19, Domskäl). Denna salamitaktik, d.v.s. att etappvis bryta ned motstånd och irreversibelt utarma naturvärden tillämpas ofta av vägverket och accepteras bevisligen anmärkningsfritt av den domstol, som i enlighet med miljöbalken skall säkerställa en för framtiden hållbar natur. I stället för att sanktionera metoden skall det enligt miljöbalken självfallet ankomma på en miljödomstol att kräva en samlad bedömning och helhetssyn på det totala landskapsingreppet.

I domslutet snuddar man även vid en annan för ekologiskt hållbart landskapsnyttjande förkastlig formell hantering av vägärenden, nämligen följande. "Regeringen har i och för sig tagit ställning till vägdragningen men det beslutet fattades enligt väglagen och inte enligt miljöbalken eller motsvarande äldre bestämmelser. Det kan även noteras att regeringen i samband med sitt godkännande av arbetsplanen avvisade Björks med fleras talan med motivering att dessa inte var sakägare. Björk m.fl. förde i det ärendet fram i princip samma invändningar som i detta mål. Såvitt framgår av regeringens beslut, gjordes dock ingen bedömning av de intressen som Björk m.fl. hävdade." Med utgångspunkt från att även miljöbalkens portalparagraf skall gälla, skall bestämmelserna i balken säkra en hållbar utveckling, inte innebära passiv negligering i miljödomstol. Detta kräver helhetssyn och objektivt fackekologiska bedömningar grundade på kunskaper. Regeringsbesluten baseras ännu inte på någon som helst kritisk bedömning i relation till miljöbalken utan "överprövning" innebär endast, som i väg 29-fallet, ett rutinmässigt, kritiklöst godkännande av alster från exploatörens upphandlade konsulter. Vägverket söker därför regelmässigt att på ett så tidigt stadium som möjligt med regeringsuttalanden låsa fast exploateringsprojekt. Miljöbalkens bestämmelser kan därefter, när "avgjort ärende" föreligger och MKB godkänts på ickekompetent sätt av någon länsstyrelse, lämnas därhän. Bland domskälen: "Eftersom åtgärderna skall utföras enligt en lagakraftvunnen arbetsplan, skall prövningen i tillåtlighetsfrågan med stöd av 11 kap 23 § miljöbalken ske endast med inriktning på tillämpningen av 2 kap 9 § första stycket samma lag, den s.k. stoppregeln."

Efter domslutet meddelade vi 2002-04-07 vägverket och dåvarande skogsvårdsstyrelsens representation i området att domen med tillämpning av MB kap 16 § 13 skulle komma att överklagas. Eftersom vägverkets agerande beträffande talerätt, anmälan och ansökan om dispens för avverkning indicerade omedelbart påbörjande av röjning etc. inom våtmarksområdet, var vi nödsakade vädja om respit till dess miljööverdomstolen avkunnat dom. Det var nämligen synnerligen angeläget att för fortsatta undersökningar under längsta möjliga tidsperiod ha tillgång till området. Vägverket avvisade 2002-04-15 vår vädjan, hänvisade till regeringsbeslut 1999-10-14 etc. som gav rätt att ta marken i anspråk samt framhäver "Att spekulera i om domslutet kommer att överklagas eller om den/de överklagande är behöriga är inte Vägverkets sak".

Överklagande av Svenska Naturskyddsföreningen och Föreningen Svenskt Landskapsskydd

Till följd av ledigheter på Svenska naturskyddsföreningen (SNF) dröjde det till 2002-04-17 innan formuleringen av överklagandet var klar och dokumentet färdigt att översända till miljööverdomstolen. Miljödomstolen i Växjö hade i sitt domslut onekligen med rätta lämnat flera öppningar för att anföra besvär. I överklagandet erinras om att miljödomstolen konstaterar att våtmarkskomplexet Rolands Hav representerar en naturmiljö, som enligt miljöbalkens portalparagraf skall skyddas och vårdas. Dess för vetenskaplig forskning och utbildning höga potential har utnyttjats, verksamheten pågår och avses att fortsättas. Vägbygge skulle omintetgöra forskningens möjligheter. Särskilda skäl till ifrågavarande naturförstörelse kan inte anföras eftersom alternativa lösningar finns och vägprojektet är i sin helhet från samhällsekonomisk synpunkt - exklusive miljöskadorna - starkt negativt. Miljödomstolen konstaterar entydigt, att våtmarkskomplexet genom "sitt stora ekologiska och naturvetenskapliga värde" och sin höga potential för forskning och utbildning har "ett stort samhällsekonomiskt värde".

Vad vägverkets argument i svaret på föreläggandet mot 'linje blå' bland alternativa dragningar förbi våtmarkskomplexet Rolands Hav beträffar, framstår både merkostnaden (3 Mkr) och frågan om vägkrön som petitesser i relation till komplexets samhällsanknutna värde. Och vad gäller den förespeglade tidsutdräkten på 7-12 år, om annat alternativ än det våtmarksförstörande skulle väljas, har vägverket haft rikligt med tid att i enlighet med 2 kap 2 § MB skaffa sig den kunskap om naturvärdena, som krävs för att på ansvarskännande sätt skydda miljön genom val av alternativ väglinje. I stället har verket på ett för samhället kostnads- och tidskrävande sätt avvisat sådan kunskap.

Sammanfattande har forskarna genom vägverkets agerande förlorat talerätten beträffande ett delområde av våtmarkskomplexet. Miljödomstolen förutsätter då att vägverket kommer att åstadkomma skada inom denna del och markägaren skulle motsätta sig forskarnas fältarbeten. Svenska naturskyddsföreningen finner det rättsligt ologiskt och stridande mot allmän rättsuppfattning då miljödomstolen "Mot denna bakgrund finner ... att det inte längre finns några hinder mot att tillåta det sökta projektet". Med konstruktionen av sådana domskäl inte endast accepterar miljödomstolen vägverkets metod att bakom ryggen på forskarna vålla förlust av deras talerätt, utan prioriterar förmodade effekter av detta som avgörande domskäl. Samtidigt lämnar miljödomstolen sakfrågorna beträffande våtmarkskomplexets naturvärden och samhällsintresse utan avseende. Genom att eliminera forskarnas talerätt och åstadkomma skada på naturobjektet innan ny talerätt till naturvärdenas skydd erhållits genom överklagande enligt 16 kap 13 § MB, skulle vägverket således i sin helhet tillåtas styra den miljörättsliga processen. Beträffande avsnittet "Naturvärden och talerätt" se dokument 2002-04-17.

Enligt miljöbalken 2 kap 2 § skall alla, som bedriver eller avser bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd, skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda miljön mot skada eller olägenhet. I ärendet beträffande väg 29 har vägverket inte endast underlåtit att inhämta kunskap utan energiskt med alla, icke minst ekonomiska (upphandlade konsulter etc.), medel (=skattemedel) avvisat relevant kunskap om naturvärden och ekologiska prognoser, som skulle ha ingått i vägutredningens MKB. Tjänstemän vid länsstyrelsen, den kontrollerande och "kvalitetssäkrande" myndigheten, har följt detta mönster då de från processens början lämnat direktiv till vägverket beträffande vägsträckningen. Miljöbalkens villkor har således inte heller uppfyllts då den i 2 kap 3-4 § föreskriver, att sådana försiktighetsmått skall vidtas och sådan lokalisering av verksamhet och åtgärder väljas, att ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för miljön. Med hänvisning till 2 kap 4 § miljöbalken erinras om, att helhetssyn skall anläggas vad gäller den totala skadeverkan ett vägprojekt enligt föreslagen plan skulle få på natur och miljö, speciellt beträffande vattenfaktorn och värden för forskning. Det holistiska betraktelsesättet saknas helt i anslutning till väg29 projektet.

Sammanfattningsvis konstateras i SNF:s överklagande att den av vägverket föreslagna dragningen inte är tilllåtlig då den strider mot 2 kap 9 § miljöbalken (den s.k. stoppregeln). Enligt miljöbalkens portalparagraf 1 kap 1 §, utifrån vilken balkens regler ska tolkas, anges i andra stycket andra punkten att värdefulla naturmiljöer ska skyddas och vårdas. I punkten 4 samma stycke anges att den fysiska miljön ska användas så att bl.a. en från ekologisk och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas. Att det på en plats under lång tid bedrivits naturvetenskaplig forskning, att det pågår forskning och att det även planeras för ny forskning innebär att det naturvetenskapliga värdet ökar men samtidigt innebär det som miljödomstolen nämner att området får ett stort samhällsekonomiskt värde. Se i övrigt dokument 2002-04-17.

2002-04-18 underrättade vi vägverket, länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen om att SNF hos miljööverdomstolen överklagat miljödomstolens dom.
Men - och nu kommer återigen ett olycksbådande men - redan 2002-04-26 återkallar Svenska naturskyddsföreningen överklagandet av miljödomstolens dom i mål M 326-00, våtmarkskomplexet Rolands Hav. SNF:s jurist, beklagade detta i e-brev 2002-05-07, i synnerhet som hon står "fast vid att ... det var ett juridiskt intressant ärende särskilt då domstolen argumenterat kring stoppregeln 2:9 MB och samhällsekonomiska intressen" och fortsätter "jag och mina kollegor hade emellertid gjort en miss genom att inte förankra beslutet att överklaga lokalt".

Utdrag ur protokoll från årsstämma 2002-04-21 med SNF:s lokalförening i Blekinge bifogades. I protokollets § 17 sägs bl.a. "Det har kommit till styrelsens kännedom att Riks har gått på Sven Björks linje och överklagat miljödomstolens beslut rörande R 29 vid Rolands Hav. Detta går på tvärs mot vårt ställningstagande om sträckning". Vad som avses med "Sven Björks linje" förklaras inte och ingenting tyder på att man varit insatt i ärendet beträffande "linje blå". Under alla omständigheter torpederades möjligheten att äntligen med miljöbalkens hjälp få vägärendet sakligt och objektivt analyserat och förhoppningsvis säkerställa natur för fortsatt naturvårdsforskning. Klarläggande av de infrastrukturella kontaktvägarna på lokalplanet låter vi här bero.

Årsskriften Blekinges Natur, som alltsedan 1969 utgjort ett viktigt medium för spridning av ny kunskap om landskapets naturförhållanden, slutade beklagligtvis vid denna tid att utkomma.

Miljörättsröra

När talerätten genom vägverkets agerande fråntogs oss, sändes emellertid det vetenskapliga materialet från Rolands Hav tillsammans med handlingarna i målet omedelbart inte endast till SNF utan även till Föreningen Svenskt Landskapsskydd (FSL), båda med rätt att överklaga enligt 16 kap 13 § MB. Efter granskning av det översända materialet förklarade båda föreningarna att ärendet var av "stor vikt" att föra vidare i den händelse domen inte skulle medföra skydd av våtmarkskomplexet. Då de internformella problemen inom SNF uppstod, skulle således FSL kunna träda till. Med hänvisning till de komplikationer, som uppstått då talerätten utan vår vetskap vid två tillfällen fråntagits den part som hävdar allmänintressets forskningsmässiga och pedagogiska värden hos våtmarkskomplexet, anhåller vi 2002-04-30 därför hos miljödomstolen och miljööverdomstolen om anstånd med insändandet av nödvändiga ytterligare handlingar till dess erforderlig samordning på nytt kunnat ske.

Och nu övergår Rolands-Hav-ärendet i ytterligare en sällsam fas med agerande på tre nivåer i miljödomstolshierarkin. I egenskap av sekreterare inom Lund-Uppsala-gruppen skriver jag 2002-07-07 i e-brev till FSL och kolleger: "Jag tycker att Miljödomstolen och Miljööverdomstolen har trasslat till det även för sig själva, med oklarheter om anstånd att lämna handlingar, rätt att föra talan etc. Det skall bli intressant att se hur detta skall sluta. Under alla omständigheter får vi ytterligare material till vitboken." Och Wilhelm Granéli svarar bl.a. följande: "Sakskälen vad gäller överklagandet är ju hela tiden desamma, så där går väl att hålla en mycket rak och konsekvent linje. I grunden är det som jag ser det två saker (som Du också för fram):

1) brist på objektiv utvärdering av alternativa vägsträckningar och
2) oriktig bedömning av Rolands Havs värde för forskning etc. Resten är formalia!"

Som svar på vår anhållan 2002-04-30 meddelar miljödomstolen 2002-05-03; "Såvitt skrivelsen från Forskargruppen vid Lunds och Uppsala universitet kan uppfattas som ett nytt överklagande av miljödomstolens dom den 28 mars 2002, avvisar miljödomstolen överklagandet. Miljödomstolen lämnar över en kopia av skrivelsen till Miljööverdomstolen såvitt gäller eventuella frågor om övertagande av talan. . . . Senaste dag att överklaga domen var enligt meddelad fullföljdshänvisning den 18 april 2002. Den 30 april 2002 lämnade Forskargruppen vid Lunds och Uppsala universitet in en skrivelse i anledning av domen. Såvitt skrivelsen avser ett nytt överklagande har den kommit in för sent och skall avvisas". Miljödomstolen kan inte ta ställning till om FSL kan träda in och fortsätta SNF:s talan vid miljööverdomstolen. Miljödomstolen hänvisar i denna fråga till miljööverdomstolen. Överklagande senast den 24 maj 2002.

2002-05-06 sändes med post från Svea hovrätt, miljööverdomstolen, föreläggande om anstånd för att inkomma med ytterligare handlingar senast den 17 maj 2002. Anståndet medges efter vår skrivelse 2002-04-30 till miljööverdomstolen och miljödomstolen med anhållan om "anstånd med insändandet av nödvändiga ytterligare handlingar till dess erforderlig samordning på nytt kunnat ske" mellan oss och Föreningen Svenskt Landskapsskydd. Detta "Med hänvisning till de komplikationer, som uppstått då talerätten utan vår vetskap vid två tillfällen fråntagits den part som hävdar de forskningsmässiga och pedagogiska värdena av våtmarkskomplexet".

2002-05-10 repeterade vi i skrivelse till Miljööverdomstolen bl.a. att bristerna i vägverkets utredning och MKB beträffande alternativa dragningar förbi våtmarkskomplexet Rolands Hav föranledde miljödomstolen att 2001-09-28 ställa krav på ny utredning med miljökonsekvensbeskrivning. Huvudförhandling i detta ärende ägde rum 2002-02-12. Eftersom markägaren i anslutning till vägverkets inför huvudförhandlingen upprepade besök (Stellan Samuelsson m.fl.) 2002-01-17 återtagit forskargruppens fullmakt att föra talan, eliminerades föreläggandets frågeställning om MKB för alternativa vägdragningar, inklusive "linje blå" (= det för naturvetenskaplig forskning minst störande vägalternativet), från förhandlingsordningen. Vidare redogörs i vår skrivelse för hur SNF övertog ansvaret för överklagande och hur detta i sin tur genom föreningens internformella problem omintetgjordes av Blekinge länsförbund av SNF. Den entydiga avsikten med elimineringen av vår talerätt vid miljödomstolen var att - i strid med bl.a. 2 kap. 4 § MB - förhindra den av miljödomstolen förberedda objektiva utvärderingen av alternativa vägsträckningar till skydd för våtmarkskomplexet Rolands Hav. Vad aktionen från SNF:s lokalförening i Blekinge beträffar avsåg den, enligt dess protokoll, att förhindra "Sven Björks linje", vilken inte definieras. Av allt att döma var man i lokalföreningen inte insatt i vad miljödomstolsförhandlingen nu gällde, nämligen "linje blå", det allmänna forskningsintressets linje.

2002-05-22 överklagas av oss miljödomstolens beslut 2002-05-03 med domstolsformuleringen "Såvitt skrivelsen från Forskargruppen vid Lunds och Uppsala universitet kan uppfattas som ett nytt överklagande av miljödomstolens dom den 28 mars 2002, avvisar miljödomstolen överklagandet".

I protokoll 2002-06-05 meddelar Svea hovrätt, miljööverdomstolen att "Forskargruppen vid Lunds och Uppsala universitet har överklagat tingsrättens [= miljödomstolens] beslut [2002-05-03 i mål nr M 326-00] och, som den får förstås, yrkat att beslutet skall upphävas". Miljööverdomstolen fattar då följande beslut att meddelas 2002-06-11: "Vad som förekommit i Miljööverdomstolen föranleder inte någon annan bedömning än den som miljödomstolen gjort. Miljööverdomstolen avslår därför överklagandet." Miljööverdomstolen bereder emellertid möjlighet till överklagande senast 2002-07-09.

Men, 2002-06-05 upptar miljööverdomstolen i annat protokoll två andra klagande;
1) Svenska Naturskyddsföreningen och
2) Föreningen Svenskt Landskapsskydd, som överklagar miljödomstolens avgörande i dom 2002-03-28 i mål M 326-00. Föredraganden anmäler följande: "Svenska Naturskyddsföreningen har överklagat miljödomstolens dom, men därefter återkallat sitt överklagande. Föreningen Svenskt Landskapsskydd har härefter framställt yrkande om att föreningen skall få överta Svenska Naturskyddsföreningens talan".

Beslut (att meddelas 2002-06-19): "Föreningen Svenskt Landskapsskydds yrkande om att få inträda i målet genom att överta Svenska Naturskyddsföreningens överklagande kan inte lagligen vinna bifall. Miljööverdomstolen avslår därför yrkandet. Med anledning av att Svenska Naturskyddsföreningen återkallat sitt överklagande avskriver Miljööverdomstolen målet. Miljödomstolens dom står därmed fast."

Överklagande av detta beslut skall inkomma senast 2002-07-17. Från Miljööverdomstolen meddelas telefonledes till FSL:s ordförande, Hans Björneberg, "att ärendet är av principiell betydelse, varför FSL bör överklaga till Högsta Domstolen".

2002-06-20. Beslut av miljödomstolen, Växjö i Mål M 326-00. "Klagande: Föreningen Svenskt Landskapsskydd. Miljödomstolen meddelade dom i målet den 28 mars 2002. Senaste dag att överklaga domen var enligt meddelad fullföljdshänvisning, den 18 april 2002. Först den 17 maj 2002 överklagade föreningen domen. Överklagandet har kommit in för sent och miljödomstolen avvisar därför överklagandet."

Föreningen erbjuds möjlighet att överklaga senast 2002-07-11. Efter vår anhållan om anstånd 2002-04-30 för samordning med FSL erhöll vi emellertid i samma ärende av miljööverdomstolen anstånd till just 2002-05-17 då Föreningen Svenskt Landskapsskydd i samarbete med oss inkom med sitt överklagande.

2002-06-27 (ej i kronologin Kap. II:3) meddelar förstasidesrubriken i Karlshamns Allehanda "Klart för utbyggnad av väg 29"
2002-07-05 överklagar FSL via miljödomstolen, Växjö, hos miljööverdomstolen beslut i miljömålet M 4529-02 (= M 326-00 vid Växjö tingsrätt) gällande tillstånd till vattenverksamhet enligt miljöbalken att anlägga vägbank m.m. i anslutning till våtmarkskomplexet Rolands Hav. "Miljödomstolens beslut om för sent inkommet överklagande bestrides. Klaganden har följt de tidsmässiga direktiv beträffande anstånd med överklagande, som meddelats av Miljööverdomstolen.... Miljödomstolens beslut strider mot Miljööverdomstolens, Svea Hovrätt, föreläggande 2002-05-06 ... Enligt detta beviljades forskargruppen vid Lunds och Uppsala universitet anstånd för komplettering med handlingar till överklagande från Föreningen Svenskt Landskapsskydd, som 'skall ha kommit in till Miljööverdomstolen senast den 17 maj 2002'. I skrivelse 2002-04-30 till Miljööverdomstolen och Miljödomstolen meddelar forskargruppen entydigt, att kompletteringen skall samordnas med och tillhöra överklagandet från Föreningen Svenskt Landskapsskydd. Domstolarna erhöll det erforderliga materialet inom den angivna tidsramen."

2002-07-10. FSL:s överklagande av miljööverdomstolens avgörande i miljömål M 4529-02 (mål nr M 326-00 vid miljödomstolen, Växjö tingsrätt). Beslut meddelat 2002-06-19 enligt miljööverdomstolens protokoll 2002-06-05. Anhållan om prövningstillstånd.
"Föreningen Svenskt Landskapsskydd hävdar det vara av synnerlig vikt för ledningen av den miljörättsliga tillämpningen att överklagandet och vägärendets genomförande görs föremål för prövning vid Högsta domstolen.

De till målet hörande handlingarna dokumenterar, att planeringen av väg 29 med avseende på naturvärden bygger på såväl vilseledande information som falsk bevisföring och grovt förbiseende vad beträffar exceptionellt stora värden för forskning och utbildning.

De hypotetiska antaganden utan sakligt underlag, som utgör utslagsgivande domskäl för Miljödomstolens dom 2002-03-28, är så oklart formulerade, att de inte kan läggas till grund för verkställighet. Domskälskonstruktionen visar dessutom klart att parterna inte behandlats lika.

Föreningen förutsätter, att de naturvårdsmässiga fakta beträffande våtmarkskomplexet Rolands Hav och dess koncentrerat höga potential för forskning och utbildning, vilka framlagts i målet, inte kan åsidosättas och överflyglas av vederlagda, osanna uppgifter utan bedömas i enlighet med miljöbalkens portalparagraf, balkens övriga bestämmelser och direktiv 97/11 /EG....

Det enligt ovan beskrivna sättet att genomdriva vägplaneringen har som uppenbar målsättning haft att eliminera möjligheterna till opartisk granskning av alternativa väglinjer. Detta gäller jämförelser mellan såväl alternativen Väst och Öst som analys av alternativa dragningar av alternativ Öst till skydd för våtmarkskomplexet Rolands Hav. [Dessa alternativa dragningar enligt miljödomstolens föreläggande till vägverket skulle ha behandlats vid huvudförhandling 2002-02-12] ...

Beviljande av prövningstillstånd är av största principiella intresse för rättstillämpningen. Synnerliga skäl är frågan om tjänstemäns vilseledande information och falska bevisföring skall tillåtas utgöra beslutsunderlag vid naturexploatering och om okontrollerat underlag för slutsatser angivna som domskäl skall kunna förhindra tillämpningen av miljöbalkens och EG-direktivens bestämmelser.

Utan prövning skulle den miljörättshistoriska beskrivningen av vägärendets hittillsvarande hantering direkt få förödande prejudicerande verkan. Beskrivningen skulle då utgöra en exempelsamling på tillåtlighet att basera beslut på osanningar om naturförhållanden och hur okontrollerat underlag kan utgöra underlag i dömande verksamhet."

2002-07-15 översändes - enligt överenskommelse med FSL - till Miljööverdomstolen, Svea Hovrätt, Bil 1 till Föreningens överklagande.

Därmed slutade vår verksamhet att förse myndigheter med ekologiskt faktaunderlag för domstolarnas miljörättsliga prövning; i sanning en prövning i mer än ett hänseende. Med en klart genomskinlig underdrift kan man knappast påstå att den miljörättsliga proceduren åstadkom något anmärkningsvärt positivt i enlighet med miljöbalkens anda och mening att främja en hållbar utveckling som bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl (miljöbalkens 1 kap. 1 §). Men Svea hovrätts, miljööverdomstolens, hemsida anger endast att

All prövning sker mot bakgrund av det övergripande syftet med miljöbalken, nämligen att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö.

Då det gäller ekologisk framförhållning är det väsentliga skillnader mellan miljöbalkens innehåll och målsättningen för miljööverdomstolens prövningar. Insikten om att naturen har ett skyddsvärde är det primära. På basis av sådan insikt skall rätten att förändra, bruka och ansvarsfullt förvalta naturen prövas. Saknas insikt om naturens skyddsvärde kan det aldrig bli fråga om att förvalta utan endast om att förbruka natur. Redan nu är jordens natur så förbrukad att 'nuvarande och kommande generationer' såväl lokalt som globalt helt håller på att förlora insikten om hur hållbart varaktiga små- och storskaliga ekosystem skall vara uppbyggda och fungera. Våtmarkskomplexet Rolands Hav, naturligt infogat i ett stort, väl bevarat landskap slogs i spillror eftersom förståelsen för att naturen har ett primärt skyddsvärde - därför att man måste lära känna den - så totalt saknades.

Europakommissionen och Europadomstolen

Såväl Granskningsnämnden för Radio och TV som Riksdagens Ombudsmän (JO) hade genomfört förutsättningslöst oväldiga analyser av vägverkets och länsstyrelsens förehavanden. Länsstyrelse och vägverk förblev emellertid oberörda av det klander de fick vidkännas och ändrade inte beteendemönster. Efter hand som vi lärde känna den lokalt slutna byråkratiska infrastrukturen och dess kanaler till departement och naturvårdsverk, blev vi mer och mer angelägna om att få ärendet i sin helhet genomlyst på normalt sätt med objektivt fackmässig granskning. Valet föll på Europakommissionen, vilken uppfattades som ett nytt och fräscht forum med rakryggad förmåga till kritisk granskning och förtroendefullt försvar av natur enligt direktiv för MKB, livsmiljö etc. Men, återigen detta men, hade vi på tidigt stadium kunnat genomskåda hur mycket tid uppfyllandet av formalismen skulle komma att fordra, och hade vi kunnat ana i vilken välbekant återvändsgränd det hela skulle sluta, skulle vi inte invecklat oss i och offrat krafter på företaget. Det skall emellertid erkännas, att vår erfarenhet av byråkratiserad "naturvård" ökade betydligt. Dramats upplösning avslöjade dessutom en för oss tidigare fördold kanal för myndigheters snabbkommunikation i trängda lägen. Således gav allt tragglande med naturtypslittera och rekapitulation av kända fakta viss återbäring.

EU kommissionen

1999-12-17 framförde vi sålunda "Klagomål till Europeiska Gemenskapernas Kommission med anledning av att Länsstyrelsen i Blekinge län, Vägverket och Näringsdepartementet inte följt gemenskapsrätten beträffande Direktiv 85/337/EEG och Direktiv 92/43/EEG". Med hänvisning till artiklar i Direktiv 85/337/EEG hävdas, att Länsstyrelsen vid tjänstemans framtagning av naturvärderingsdelen av MKB brustit i skyldighet, ansvar och objektivitet i sin uppgift att vara dels vägledande, öppet informerande och samordnande, dels kvalitetsgranskande och godkännande organ. Vidare har brustits i myndigheternas skyldighet att i MKB-processen säkerställa öppet, objektivt kunskapsinhämtande och informationsutbyte för erhållande av fackmässigt korrekt material för beskrivning och bedömning. Tjänsteman har på uppenbart sätt inte endast förmedlat oriktiga uppgifter utan direkt förhindrat inkorporering av korrekt faktamaterial i MKB-processen. Huvudansvarig för naturvärderingen är Lars Bergenudd.

Skrivelser växlades och alla krav på information uppfylldes från vår sida. Se 2000-03-10, 2000-06-07 och 2000-06-29. Sistnämnda skrivelse är en remiss från Europakommissionen för bedömning vid LU av kommissionens undersökning på basis av begärda upplysningar från myndigheter i Sverige. På anmodan (2000-03-27) av Kommissionen hade nämligen "svenska myndigheter" lämnat remissyttrande med anledning av de från LU framförda klagomålen. Med hänvisning till "Kommissionens uppförandekodex" och "den konfidentialitet som medlemsstaterna är berättigade att förvänta sig av Kommissionen" kan kopior av svenska myndigheters skrivelser inte erhållas från Kommissionen.

Tidningsnotiserna SmP 2000-05-10 och senare BLT 2000-11-03, som vi råkar uppmärksamma, leder emellertid fram till ett av miljödepartementet avgivet yttrande (2000-05-05), vilket vi rekvirerar och enligt den svenska offentlighetsprincipen erhåller. I detta presenteras naturvärderingar, vilka med användning av höviskt språkbruk gjorde oss bestörta och som omöjligen kunde vara framtänkta eller formulerade av det departementsråd, Stefan Rubenson, som inom rättsenheten av miljödepartementet undertecknat yttrandet. Jämförelser görs nämligen mellan Rolands Hav och den som "riksintresse" av lst utpekade fastigheten Loberget 1:5.
Svar från oss tillställs 2000-07-21 Europakommissionen med saklig granskning av miljödepartementets skrivelse. Departementets utan angivande av källa avgivna omdömen om dels våtmarkskomplexet Rolands Hav, dels fastigheten Loberget 1:5 är på vårdslöst och tendentiöst sätt fackmässigt felaktiga och osanna. Bland annat deklareras från departementet, att "Av de områden som är belägna i närheten av Rolands hav och som varit föremål för bedömning enligt Natura 2000 kan nämnas Loberget, några kilometer norr om Rolands hav, och Ire naturreservat. Inom dessa områden finns partier som delvis innehåller samma våtmarkstyper som Rolands hav enligt direktivets definitioner". Den i yttrandet exponerade okunnigheten bemöts liksom osanningarna - alternativt det avsiktliga vilseledandet - av oss med uppgifter om korrekta förhållanden. Se skrivelser till Kommissionen 2000-07-21 och 2000-10-06.

Ytterligare efterforskning 2001-01-31 bland svenska myndigheter (länsstyrelsen Blekinge, SNV, miljödepartementet) beträffande källan till de av miljödepartementet framförda påståendena ger 2001-02-02 från miljödepartementets rättsenhet och 2001-04-20 från länsstyrelsen Blekinge till resultat de i e-korrespondens mellan miljödepartement och länsstyrelsen i Blekinge utarbetade formuleringar, vilka ordagrant återges i departementsrådet Rubensons yttrande 2000-05-05 till Europakommissionen. Från länsstyrelsen G-län Lars Bergenudd erhölls e-postdokumenten först efter det att polisanmälan mot honom ingivits 2001-04-10, se nedan. Miljödepartementets/Rubensons underlag har således erhållits från lst Karlskrona. I detta underlag ges även förklaringen till att LU inte erhållit svar på framställningen 1995-11-28 om inrangering av våtmarkskomplexet Rolands Hav i nätverket Natura 2000: "I arbetet med att föreslå lämpliga myrar/våtmarker till Natura 2000 har det hela tiden varit (och är alltjämt) självklart att Rolands Hav inte uppfyller de krav och de urvalskriterier som gäller enligt habitatdirektivet". Uppenbarligen har detta ärende, liksom vår framställning 1995-10-11 om våtmarkskomplexets framtida skydd, från naturvårdsverket delegerats till och nonchalerats av lst och underställd medhjälpare. Bekräftelse på detta erhölls även 2000-08-10 från naturvårdsverket: naturvårdsverket "har vare sig möjlighet, kunskap eller tid att välja ut, förankra och till regeringen föreslå områden vid sidan av länsstyrelsernas arbete". Konstaterandet är av betydande intresse eftersom Bergenudd beträffande områden för skydd frekvent refererar till "samråd med Naturvårdsverket", som stöd för egna påståenden. Referenserna saknar således underlag.

På detta sätt invecklade länsstyrelsen även Loberget-fastigheter i argumentationen mot vårt försvar av våtmarkskomplexet Rolands Hav. Loberget-områdets naturförhållanden var för oss icke obekanta (Jonsson 1975, 1983, 1995, Björk & Carlsson 2000). Information sändes därför 2000-10-06 från oss till Europakommissionen: "Jämförelse av naturvärden inom våtmarkskomplexet Rolands Hav och Loberget-området. Granskning av argument, medel och metoder för implementering av de båda områdenas skydd och förslag om deras inrangering i nätverket Natura 2000". Utgående från de faktiska naturförhållandena inom fastigheten Loberget 1:5 konstaterar vi fackmässigt, att den västra del av fastigheten, som av lst på odefinierat sätt uppgivits utgöra 'riksintresse' och hinder för vägalternativ Väst B, saknar kvalifikationer för såväl reservatsbildning som Natura 2000-område. Landskapet domineras av utdikad, slyigenväxande våtmark och granplanterat kalhygge. Efter omfattande restaureringsarbeten kan fastighetens östra del typmässigt komma att utgöra en mindre kopia av det redan existerande Irereservatet omedelbart öster om Mieån. Någon vetenskapligt vederhäftig dokumentation av naturvärden som berättigar till Natura 2000-område har inte presenterats. I februari 2001 inköps västra delen av fastigheten Loberget 1:5 till (enligt tidningsuppgift) en kostnad av 6,6 Mkr.

2001-02-01 (ej i kap II:3) beslutar Bergenudd att "Länsstyrelsen i Blekinge län [som omfattas av förbud mot markavvattning] bedömer att den planerade markavvattningen längs den aktuella sträckan [=vägalternativ Öst med våtmarkskomplexet Rolands Hav] genom Blekinge inte kommer att påverka några kända särskilda naturvärden. Endast ett fåtal mindre våtmarker berörs och dessa hyser inga dokumenterade naturvärden av betydelse". Beslutet översänt till Växjö tingsrätt, Miljödomstolen, som hade att behandla de två målen M 326-00 Rolands Hav, Vägbank m.m. i våtmarkskomplexet Rolands Hav och M 70-01, markavvattning i Blekinge län inkluderande våtmarkskomplexet.

I skrivelse 2000-02-23 från Europakommissionen till oss påpekas, att det ligger i vårt "intresse att även använda de rättsmedel som finns tillgängliga på nationell nivå". Faktiskt var det via Miljödepartementets rättsenhet, där Stefan Rubenson fungerade som ovetande redskap för inkorporering av sufflerade formuleringar, vi lyckades uppdaga ursprunget till osanningarna om våtmarkskomplexet Rolands Hav i jämförelsen med Loberget-fastigheten. Men samtidigt gick dessa osanningar från Miljödepartementet direkt till Europakommissionen, vilken uppenbarligen oberoende av sanningshalt ensidigt och okritiskt endast accepterade utsagor av "svenska myndigheter". Eftersom erfarenheten lärde oss att vi i detta sammanhang var rättslösa, var utvikningen av Rolands-Hav-ärendet till Europakommissionen med allt formalistiskt skrivande helt enkelt meningslös. Medan det vetenskapligt ovärderliga våtmarkskomplexet Rolands Hav förintades, tricksades den inköpta Loberget-fastigheten igenom som naturreservat och Natura 2000-område.

Europaparlamentets utskott för framställningar förklarade 2000-08-31 (dok. 2000-09-20) att de frågor vi tagit upp i vår framställan var tillåtliga i enlighet med Fördraget om Europeiska Unionen. Utskottet inledde sin prövning av vår hemställan och "beslöt att begära att Europeiska Gemenskapernas kommission redogör för sina åsikter om olika aspekter i frågan". Kommissionen vidarebefordrade därvid den från miljödepartementets rättsenhet (Rubenson) famöst osannfärdiga beskrivningen av våtmarkskomplexet Rolands Hav och vägverkets MKB. Dokumenten gav oss det entydiga svaret på Europakommissionens rekommendation om användning av "rättsmedel på nationell nivå"; att sådana inte kunnat upptäckas, inte ens inom miljödepartementets rättsenhet. Med "vederbörlig hänsyn till skriftlig och muntlig information från Europeiska Gemenskapernas kommission" avslutade 2001-09-25 parlamentets utskott för framställningar vår framställan. Vårt, kommissionens och "svenska rättsmedels" agerande är i detalj dokumenterat. Vad den muntliga interninformationen inneburit kan endast anas. Våra sista kommentarer sändes 2001-11-15 till parlamentet, som 2001-12-06 på nytt meddelar att behandlingen av vår framställan avslutats.

Polisanmälan

Eftersom stora vetenskapliga naturvärden stod på spel, hade det för oss varit en tvingande nödvändighet att i enskilda fall av fiffel, falsarier och förtal få saken objektivt analyserad av samhällets granskningsorgan. Som visats ledde genomlysningen av såväl JO som inom Granskningsnämnden för Radio och TV till att vägverk och länsstyrelse klandrades. Dock utan märkbar effekt i myndigheternas agerande. Men då det gällde myndigheternas hantering av sanning och osanning, fakta och falsarier i naturvärdesfrågor, fanns före behandlingen av miljömålet Rolands Hav - i vår föreställningsvärld - ingen instans kompetent att bevaka rättssäkerheten. Frågan gällde emellertid huruvida tjänsteman fullgjort offentlig uppgift på korrekt sätt då han bl.a. vägrat acceptera vetenskapligt bevismaterial. Det borde kunna prövas av länets polis- och åklagarmyndighet.

Sålunda lät 2001-04-10 ämnesföreträdare inom områdena ekologi och geologi vid Lunds universitet hos nämnda myndighet i Blekinge län pröva huruvida avdelningsdirektören Lars Bergenudd, i sin tjänsteutövning tillgodosett medborgarnas intresse av att offentlig uppgift fullgörs på sakligt korrekt sätt. Prövningen avser om Bergenudd med uppsåt eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning åsidosatt vad som gäller vid fullgörande av tjänsteuppgiften att på öppet, objektivt sätt hantera ärendet beträffande vetenskapligt motiverad framställning om skydd av våtmarkskomplexet Rolands Hav, Karlshamns kommun. Argumenten för prövning framgår av dokumentet från 2001-04-10. Och åklagarkammaren i Karlskrona fattade då beslutet att förundersökning inte skall inledas och motiverade det med att "Det finns inte anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats". Så vi kunde nu utöka vårt vetande med att det inte är tjänstefel att förneka fakta om naturen, att innehålla tjänstehandling under tre år, att förhindra objektivt jämförande naturvärdering av alternativa vägförslag etc. Vi hade emellertid följt Europakommissionens rekommendation att "även använda de rättsmedel som finns tillgängliga på nationell nivå", även de inom länet.

Överkörd Natur Rolands Hav finns ej mer

Litterär slutvinjett
Gungflyets palett med vitmossornas artspecifika färger, fornsjöns harmoniska utvecklingshistoria över årtusenden och vår tids aningslösa övergrepp på natur som oåterkalleligt slås i spillror, allt detta förbinder Rolands Havs öde med Harry Martinsons dikt Gungflyet i Tuvor, 1973.

Här var en blommande gungflymatta
bredd över beckmörk dy.
Länge höll den sin vänsällhet seg och hel
till dess den för ofta såg illviljan komma
för att spotta i dess vattenros.
Då brast den.
Lät öppna en avgrund
under illviljans häl.


Sidan uppdaterades februari 2012
Boken "Överkörd Natur" finns på varje välsorterat Bibliotek.
[ Innehåll ]
Uppåt ]
[underordnad sida ] Uppåt ]